google_glass_banned

in wearables

Det andra perspektivet på wearables, integritet och samhälle

Ingen kan ha missat Google Glass, satsningen från Google med ett nytt sätt att interagera med världen och digitala tjänster. Tanken är att skapa ett innovativt och intuitivt gränssnitt, som framförallt styrs via röst och en skärm framför ena ögat. Ett spännande koncept av många skäl. Fortfarande inte kommersiellt lanserat, men med starkt intresse bland teknikintresserade över hela världen, och testexemplaren har varit hett eftertraktade.

Men Google Glass har också blivit något annaten symbol för en teknologisk elit. En symbol för allt som är fel med teknikutvecklingen och dess påverkan på vår vardag och personliga integritet. Detta framförallt enligt den lokala befolkningen i en viss del av San Francisco – trendiga Mission District. Traditionellt befolkat av ungdomar, konstnärer och andra fria själar, men nu på väg att övertas av Google-anställda, som bussas från sina bostäder till arbetet söder om staden. Det har skett flera protester mot bussarna, som påverkar staden negativt på flera sätt.

På senare tid har aggressionen ökat och människor med Google Glass på sig säger sig ha attackerats, och hamnat i diskussioner var de än gått. CNN rapporterade om några av händelserna i april.

Det finns många sidor av det här och självklart måste man applicera den vanliga källkritiken på alla rapporter – men det här är de facto något som det pratas om och som börjar bli en del av det offentliga samtalet om wearables. Vårt, något selektiva, behov av personlig integritet är något som även svenska Narrative tampas med dagligen. Jag tror absolut att Google Glass är något på spåren, men ännu har de några steg kvar. Kanske är det industrin som kommer ha mest nytta av det? Kanske är det i Android Wear som den här typen av lösningar hör hemma?

Vad tror du? Kommentera gärna nedan.

Detta är inlägg 68 av 100 i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 1 mars 2014.

  • http://mobimation.com Gunnar Forsgren

    Om ”alla har” kan spänningarna minska. Nu skapas en del utanförskap av att nyttja en teknik som de flesta inte har tillgång till. De som inte har tekniken kan ev känna sig iakttagna/analyserade av de till synes egendomliga glass-innehavarna utan att riktigt kunna komma nära dem eller dela entusiasmen över tekniken. Distans/avstånd/observerande i stället för intimitet,kontakt, kollektiv glädje :)