in Internet of things

Vi borde prata om awareables istället för wearables

Den bärbara tekniken och de uppkopplade prylar som vi kallar för wearables och Internet of Things är ett spännande område. Det vi här är en utveckling vi bara sett början av. För mig, och för oss på Ziggy, är wearables ett tecken på att den digitala och den fysiska världen håller på att smälta samman.

Vi kallar skärningsytan mellan digitalt och fysiskt för den responsiva verkligheten. Denna fusion av av virtuellt och fysiskt kommer att leda till helt nya möjligheter för företag, myndigheter och samhälle att tillhandahålla nya tjänster och upplevelser till oss kunder och medborgare.

Det första steget mot denna framtid är det som vi ser nu med att saker blir uppkopplade och att vi kan börja interagera med dem. Denna interaktion mellan människor och saker är idag ganska primitiv och bygger fortfarande till stor del på ett manuellt manuellt förfarande. Förenklat kan man säga att man bara flyttat reglage och strömbrytare till våra lampor in i mobilen.

Nästa steg, som i viss mån redan finns på plats, är automatisering. Steget därpå blir att utifrån det data som dessa saker genererar lägga till prediktivitet baserat på dataanalys och mönsterigenkänning.

Men för att nå ända fram behöver sakerna inte bara förses med konnektivitet och prediktivitet – de måste också förses med kognitiv förmåga. Vi måste förse ”dumma” saker med förmågan att känna igen och förstå gester, röst, ansiktsuttryck och saker som parat med lite intelligens skulle kunna göra dem ”medvetna”. Detta är den logiska utvecklingen och jag är övertygad om att medvetna saker kommer att vara en självklarhet i en snar framtid.

Därför vill jag att vi  lyfter blicken och börjar prata om awareables istället för wearables. Det är då vi exempelvis kan ha ett strykjärn som förstår att det är ensamt hemma och därför borde stänga av sig självt, eller mikrovågsugnar som känner igen dig och maten du  stoppar in i den. Här finns enorm potential i att skapa saker som förenklar och effektiviserar våra liv, genom att våra de börjar jobba åt oss, hjälper oss, mycket mer än idag.

Jag har en idé om hur detta skulle kunna göras även för förhållandevis billiga saker. Men det blir ett ämne för en framtida, kommande bloggpost.

Detta är inlägg 84 av 100 i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 1 mars 2014.