6 tips till Csports och alla andra playtjänster

C Sports

Ni som läst mig förut vet att jag har en fäbless för fotboll och har tittat en del på sådan i olika digitala tjänster. I går lördag var det så dags igen, toppmöte i spanska ligan, El Clasico, mellan Real Madrid och Barcelona.  För oss fotbollsnördar betyder det inköp hos Csports, som äger rättigheterna till spanska ligan.

Sedan typ 2007 har jag varit, och är fortfarande alltsomoftast kund hos Csports, Viaplay/Viasat, TV4, Eurosport med flera. Jag har bråkat med Viasats socialamedieransvarige på Twitter när deras Champions League-sändningar inte funkade på Mac. Alls.  Jag har mejlat TV4 när jag fått två förstahalvlekar i sändningen i stället en första och en andra halvlek. De flesta tjänsterna har över åren utvecklats enormt och blivit mycket bättre. Viaplay kanske är nummer ett i kundupplevelse idag, bland sportaktörerna, men även TV4 har blivit otroligt mycket bättre.

Därför förvånas jag så över att Csports fortfarande är en så dålig tjänst. De har till och med redesignat den, rent grafiskt, men fortfarande kvarstår nästan alla jobbiga problem. Den största förbättringen som jag sett den är att man nu kan använda Google Chrome på Mac, som är min favoritbrowser. Men alla andra problem kvarstår. Och efter fyra, fem år, så känns det lite tröstlöst.

Därför publicerade jag några tips till Csports på Twitter.

Detta hör förbryllat mig i många år. Men igår fick jag svaret på Twitter.


Jag dubbelkollade detta, och det visar dig stämma. Som kund hos Csports och TV4 Play har jag alltså samma lösenord på båda tjänsterna, fast utan att veta om det. Så varje gång jag ska logga in på CSports och inte kommer in, så beror det på att jag bytt lösenord på TV4 Play. Och nästa gång jag ska logga in på TV4 Play så går det inte heller, eftersom jag bytt lösenord på CSports. En oändlig ond cirkel som alltså pågått i typ fem år för mig. Utan att någon hos vare sig TV4 eller Csports har kommunicera detta.


Inget stort fel, men bidrar till massa onödig irritation och krångel.


Kanske lite överkurs, men man blir så snabbt bortskämd, när både Netflix, SVT Play och Viaplay har det. Men det skulle verkligen lyfta tjänsten.


Jag har som sagt köpt matcher av Csports i minst fem år. Ändå får jag det här välkomstmejlet, efter mitt matchköp, som bara bevisar att Csports inte har någon som helst koll på mig eller hur mycket pengar jag gett dem över åren.

”Nu är du bara ett par klick bort ifrån Sveriges och världens hetaste livesport online. Vi hoppas och tror att du blir riktigt nöjd med ditt köp.”

Tänk om ni bara hade sagt ”Välkommen tillbaka!” i stället, så mycket trevligare det hade känts.

Den här är lite mer tricky, men många andra aktörer har lyckats lösa det, så det borde gå.

Och så mitt bonustips:

6. Gör användningstester och djupintervjuer med användare
Då kommer ni får reda på allt det här och lite till. Och få bra input till ert utvecklingsarbete. Då behöver det inte ta fem år att lösa sånt här. Vi på Ziggy hjälper gärna till.

Äntligen en arena som förstår att skapa sammanhållning med publiken

Egentligen är det obegripligt att det har tagit så lång tid. Och jag vet inte om Tele2 Arena är först, men de är i alla fall tidigt ute.

Inte bara med wifi som faktiskt funkar – det går att kolla på livevideo via deras egen app via wifi trots att 21 000 personer var på arenan igår, när Hammarby spelade fotboll. Man kan följa matchen live via fyra olika kameror i arenans egna app, lite nördigt kanske, men det funkade i alla fall. Får de repriserna att funka ordentligt blir det användbart på riktigt.

Ganska stor skillnad mot mitt första besök på Friends Arena för något år sedan, då det tog typ en timme att få upp en bild på Instagram via den obefintliga mobiltäckningen. Wifi var inte att tänka på då.

Men wifi är ändå bara en hygienfaktor 2014.

Det fina de gjort på Tele2 Arena är att börja använda skärmarna inne på arenan till att skapa interaktion med publiken. De visar helt enkelt upp bilder och texter från sociala medier taggade med #tele2arena på skärmarna. Bilder från Instagram och tweets från Twitter.

Instagrambilder på skärmarna inne på Tele2 Arena, live under matchen

Instagrambilder på skärmarna inne på Tele2 Arena, live under matchen

Jag såg skärmarna gå live någon gång i början av andra halvlek igår. Först bara lite allmänna tweets om att folk var på plats, och selfies från Instagram.

Men ganska snart blev det uppenbart att fler och fler på plats såg vad som hände och började publicera både bilder och texter riktade mot publiken på arenan.

  • Vinka Kennedy, skrev någon.
  • Ni som håller i banderollen på övre läktaren, kan ni styra upp den så den inte hänger så snett, twittrade en annan.
  • En av pissoarerna på sektion 337 läcker, fick vi också veta, vilket fick mina 13-åriga medbesökare att skratta gott.

Det kan tyckas som ett banalt exempel, men jag tror ändå det kan ha en ganska stor betydelse i arbetet med att göra våra fotbollsarenor till trevliga platser att besöka, utan våld och bråk. En fotbollsmatch en lördageftermiddag är ändå lika mycket en familjefest som ett tävlingsarrangemang. Ganska många i publiken är kanske inte jättefokuserade på matchen i varje enskild sekund. Framför allt inte när tempot på plan sjunker och spelet inte riktigt fungerar.

  • För det första skapar återkopplingen från arena till publiken en skön vi-känsla. Det är vi tillsammans där som skapar stämningen, inte bara de mest sjungande fansen, eller spelarna på plan.
  • Det visar upp också upp en annan bild av fotbollen än de klassiska klackarna. Missförstå mig rätt, jag älskar att de sjunger under matcherna, men det är kul att barnfamiljer, unga och gamla också får synas.
  • Till sist är det även en öppning för någon form av debatt. Jag vet inte om det fanns någon förhandsgranskning, mina 13-åriga medbesökare försökte desperat få upp en bild på en annan kompis i en pinsam situation på skärmen, utan att lyckas. Samtidigt syntes tweets som envist hävdade att arenan ska heta Nya Söderstadion (som de heter i de trogna bajensfansens värld) och inte Tele2 Arena. Bilder på Kalle Anka dök upp, vilket tyder på att filtret hursomhelst inte är särskilt bra, om det finns ett sådant.

Skärmen användes också för att kommunicera med publiken. Mot slutet kunde man gå in i appen och rösta på matchens lirare, vilket rätt många gjorde. Sedan fick se några exempel på klassisk svensk klackhumor.

Klackhumor. Varberg spelade i någon sorts neonorange ställ som påminde om det som Vägverkets personal brukar ha på sig.

Klackhumor. Varberg spelade i någon sorts neonorange ställ som påminde om det som Vägverkets personal brukar ha på sig.

Instagrambilder live under matchen.

Instagrambilder live under matchen.

Direktkommunikation med publiken.

Direktkommunikation med publiken.

Mina femton sekunder av kändisskap.

Mina femton sekunder av kändisskap.

10 händelser som satte avtryck 2013

Snart är 2013 till ända. Pelle Sten och Mikael Zackrisson sammanfattar med hjälp av alla på Ziggy-kontoret året som gått genom tio händelser som vi tycker definierade 2013.

Fragmenteringen av tv-tittandet fortsätter

De som växer upp i dag gör det i ett landskap där det är självklart att se exakt vad de vill via olika strömmande videotjänster, vare sig det är Youtube eller SVT Play. Det är åldersgrupperna över 65 år som håller uppe siffrorna för det traditionella tv-tittandet i dedikerade tv-enheter.

Samtidigt som svenskarna har allt fler tv-kanaler är det SVT1 och TV4 som har tittarna, tack vare lägereldsprogram som Melodifestivalen, På spåret och Mästarnas mästare för SVT och kvalmatcherna med herrlandslaget i fotboll, Let’s Dance och Så mycket bättre för TV4.

I Video on demand-matchen har Netflix tagit en tidig ledning med mer än dubbelt så många användare som tvåan, Viaplay. En orsak är att Netflix har en stark responsiv tjänst där systemet exempelvis kommer ihåg vilket avsnitt i en serie du senast såg och sömlöst låter tittaren starta visningen i en enhet men fortsätta titta i en annan.

Den 1 februari släppte Netflix serien House of Cards med Kevin Spacey i huvudrollen. Alla avsnitt i den första säsongen släpptes samma dag, den som ville kunde se hela säsongen i ett svep. Vilket många ville.
I USA används begreppet ”binge watching” eller ”binge viewing” för att beskriva hur vod-tjänsterna har skapat ett beteende där tittare ser flera avsnitt i rad under en begränsad tid. Enligt en undersökning som Netflix gjorde tillsammans med Harris Interactive svarade 61 procent att de ”binge”-tittade regelbundet. Men i undersökningen definierade majoriteten av de 1 500 vod-tittarna, 73 procent, att det räckte med att se två avsnitt i rad för att kalla det ”binge watching”.

Samtidigt blir det allt tydligare vilken härva tv-rättigheter är i det nya medielandskapet. Program som bara går att se i datorer men inte i surfplattor. Exklusiva avtal där vissa program eller filmer bara finns i vissa tjänster. Under året har vi sett återkommande men ouppfylld efterfrågan på sökmotorer som kan hitta i vilken tjänst som en viss film eller tv-serie finns. Något som å ena sidan kan ses som en digitalisering av tv-tablån men samtidigt är det en tillbakagång till en knöligare konsumtion, eftersom vi fortfarande måste betala för varje tjänst. Fortfarande är det i många fall enklare att använda pirattjänster än de officiella vod-tjänsterna.

Om vi försöker spana framåt ser vi att det spekuleras i att en aktör som Google eller Apple kan tänkas gå in och köpa rättigheterna för något stort sportevenemang som OS eller Super Bowl och sända det exklusivt på sina egna plattformar. De har onekligen råd med det och sedan ett antal år har de byggt upp en sändningsplattform. De har egen hårdvara (Chromecast respektive Apple-tv). De har streamingkompetens, sedan 2007 arrangerar Apple musikfestivalen iTunes Festival som visas live över hela världen i Apple-tv. Båda företagen har betalningsinformation om miljontals människor även om Apple leder på det området ännu.

Podcasting slog igenom – igen

Vi som var med när podcasting slog igenom i Sverige 2006 har intresserat följt hur det har blivit större och större i omgångar, som när Filip & Fredrik drog igång sin pod 2010 eller 2012 när bland annat Luuk & Lokko och Värvet startade.

Men vad har hänt i år? De båda kvällstidningscheferna Thomas Mattsson och Jan Helin satte sig ner och startade en podcast tillsammans. Något som för några år sedan skulle ses som en omöjlighet. Men i en tid där kvällstidningarnas största konkurrenter inte längre är varandra utan Facebook, Youtube och en miljon andra sajter på nätet är det inte bara möjligt utan kanske även nödvändigt för de båda chefredaktörerna att prata om och marknadsföra den klassiska journalistiken tillsammans för en intresserad publik.

Kristoffer Triumf nominerades till Årets förnyare i Stora Journalistpriset för sin podd Värvet med motiveringen: ”Att locka de svåraste intervjuobjekten till sitt köksbord och nå en bred publik är inget lätt värv. Kristoffer Triumf har visat vägen för podcastens utveckling och möjligheter.” I snitt har varje avsnitt av Värvet 100 000 nedladdningar.

Men han fick också kritik. Expressen tog fram stora sågen när boken bestående av nedskrivna samtal från podden gavs ut. Therese Bohman beskrev det som: ”Killar snackar med andra killar om att vara mediekillar och blir sedan nominerade till Stora journalistpriset som årets förnyare.”

Poddradio har också börjat användas internt på företag. Under året drog Taxi Stockholm igång en podd som ska vara en kanal för interninformation till företagets förare. Samtidigt går stora bolag som IF och Sony in som sponsorer till poddradioprogram.

Varför det har blivit stort är lika lätt att förstå som varför bloggarna exploderade. Det är förhållandevis lätt att spela in och distribuera sändningarna, inte minst nu när allt fler lyssnar mobilt i sina smartphones. Svårigheterna är samma som för all medieproduktion: man måste ha något vettigt att berätta. Där har dock poddradio en stor fördel mot traditionell media. Eftersom det är entusiaster som sänder går det att hitta program inom alla möjliga nischer och personerna bakom micken kan låta sin entusiasm blomma ut utan att behöva hämmas av exempelvis public service-mediernas krav på objektivitet och saklighet.

De virala medietjänsternas vinst över de sökmotorbaserade

Under hösten fylldes Facebook-flödet plötsligt av puffar från Upworthy. I samma veva började ”Öppna brev” publiceras i olika tidningar och vid årets slut ställde sig Timbuktu upp och höll ett väldigt känslofyllt tal i riksdagen i samband med att han tilldelades Fem i tolv-rörelsens pris. Gemensam faktor: det är direkta uttryck som talar direkt till mottagarens känslor.

För några år sedan satsade många publicister stora pengar på att Googleoptimera sitt innehåll. Längst gick Demand Media som skapade hundratals mikronischade sajter. Strax efter börsnoteringen i början av 2011 var företaget värt 13 miljarder, mer än New York Times. I dag är de värda en fjärdedel och företaget gör sig av med allt som kostar pengar för att i stället fokusera på sin ursprungliga affär, att sälja domännamn.

Det blev också något av en tävling mellan traditionella medier i vem som delades mest i sociala medier.
Sajter som Socialanyheter.se visar också på trenden. Många gamla artiklar fick också nytt liv genom att de började delas igen, vilket skapade en viss förvirring.

På Mashable finns det en liten graf överst i varje artikel som visar hur snabbt den sprids i sociala medier, hur viral den är. (Se exempel.)

The year of crazy ideas

2012 spetsade deltagarna på en konferens öronen extra mycket när entreprenören Elon Musk berättade att han höll på att skissa på ett nytt transportsätt. Det skulle vara mycket snabbt och inte väderberoende. Den 12 augusti 2013 presenterade han Hyperloop, ett gigantiskt rör som skulle slunga ett passagerartåg utan behov av räls framåt med hjälp av komprimerad luft.

Den 18 september presenterade Larry Page Googles nya företag Calico, som ska forska om cellernas åldrande, med långsiktigt mål att utrota döden.

Samtidigt köpte Google upp flera olika robotföretag under hösten. Inköpsrundan avrundades med det mest omtalade robotföretaget av dem alla, Boston Dynamics. Boston Dynamics är förmodligen mest kända för sina imponerande och lite skrämmande fyrbenta robotar. Exakt vad Google planerar vet vi inte än, men de har lovat att de inte ska förlänga robotföretagets nuvarande kontrakt med försvarsorganisationen Darpa när de väl går ut.

Den 3 december skickade Elon Musks företag Space X upp en satellit på uppdrag av det europeiska kommunikationsföretaget SES. Media har fokuserat mycket på Space X:s idé om att skicka upp turister i rymden, det är intressant att se vilka projekt som de har inlett när Nasa har tvingats dra ner på sin verksamhet på grund av budgetnedskärningar.

I det här sammanhanget känns Googles självkörande bilar nästan som ett litet, enkelt projekt.

Andra som tänkte stort i år var Mark Post som den 5 augusti serverade en hamburgare gjord på laboratorieodlat kött.

Bitcoin tillfälligt mer värt än guld

Bitcoin

Den 29 november passerade plötsligt värdet på ett Bitcoin ($1242.00) värdet på ett ounce guld ($1241.98). Några minuter senare föll valutan med 13 procent. Vilket är kännetecknande för denna virtuella valuta som fortfarande inte stöds av några officiella finansinstitut.

Då hade det några dagar tidigare läckt ut att tjuvar hade lyckats stjäla bitcoins värda 8 miljoner. Det intressanta här är att eftersom bitcoins är en spårbar virtuell valuta så gick det att följa tjuvarnas transport av pengarna i realtid, från växlingskontor till växlingskontor.

Representanter för bland annat Norge, Tyskland och Kina har gått ut och sagt att de inte erkänner bitcoin som en riktig valuta. I stället kommer bitcoins räknas som tillgångar och beskattas i Norge och Tyskland. I Nederländerna har den före detta centralbankschefen gått så långt att han har jämfört bitcoins med tulpanmanin, den stora finansbubblan i Nederländerna på 1600-talet som räknas som världens första spekulationsbubbla.

Kritiken mot bitcoin har handlat mycket om att valutan stödjer illegal handel med till exempel droger. Men det finns också röster som talar för att valutan kan göra nytta i utvecklingsländer där det traditionellt banksystemet inte är lika utvecklat.

Spektakulära produkter crowd-finansieras

Det mest spektakulära teknikprojektet som lyckades attrahera många finansiärer på crowdfundingsajterna i år var förmodligen Ubuntu Edge. Ubuntu Edge är ett försök att skapa en ny smartphone baserad på öppen källkod. Trots att de lyckades dra in hela 84 miljoner kronor från nästan 20 000 personer var det ändå inte nog, målet var 197 miljoner kronor. I stället för att bygga en egen telefon kommer Ubuntu i stället troligen inkluderas i flera nya telefoner redan under 2014.

Några som i stället lyckades dra in sina pengar och dessutom leverera produkter var bland andra e-inkklockan Pebble, spelkonsolen Ouya (som dock möttes av många besvikna kunder och avslagna recensioner) och 3D-skrivaren Form 1.

Ett projekt som verkligen lyckades var Oculus Rift. Enligt Wired är det det första företaget som lyckats skapa en bra Virtual Reality-upplevelse. De lyckades också med två andra saker: skeppa sina utvecklingskit till tusentals användare under året och rekrytera den legendariska Doom-skaparen John Carmack. Som avslutning på året drog de in nästan 500 miljoner kronor i riskkapital i december.

Narrative fick ihop 1000 procent mer än de bad om på Kickstarter i november 2012, men sköt upp sina leveranser flera gånger under hösten 2013. Finansiärerna var inte särskilt nöjda, vilket är lätt att se i kommentarerna på Narratives blogg. Det här visar hur svårt det kan vara att gå från digitala tjänster (grundarna har bland annat erfarenhet från bloggtjänsten Twingly och videocommunityt Bubblare) till fysiska produkter.

Några andra projekt vi tyckte var intressanta: plockepinn-datorn Kano, 3D-scannern Structure Sensor, den smarta lampan Lifx och Ninja Sphere, som ska vara en enkel och snygg kontrollenhet för det uppkopplade hemmet.

Alla vet vad en 3D-skrivare är

När vi köpte in vår 3D-skrivare förra året var det inte många som besökte kontoret som hade sett en sådan i verkligheten tidigare. I år har nog de flesta i Sverige i alla fall hört talas om dem tack vare bland annat Kobras program (som går att ses på SVT Play några dagar till).

I sitt årliga State of the Union-tal i februari pekade USA:s president Barack Obama ut 3D-skrivartekniken som ett verktyg för att flytta hem tillverkningsindustrin till USA igen och skapa nya jobb.

I Nederländerna rullade kontorskedjan Staples ut sin 3D-skrivarsatsning i september med hjälp av maskiner från irländska Mcor som passande nog skriver ut i fyrfärg på papper.

Samma månad började Kjell & Co sälja 3D-skrivare och skrivarmaterial.

Men vad som förmodligen fick de flesta att upptäcka 3D-skrivare, och som hade en stor roll i Kobra-reportaget, var nyheten att det första fungerande vapnet utskrivet på en 3D-skrivare provsköts i Texas.

Företaget Volumental gör en tjänst där vem som helst kan skapa bra 3D-modeller direkt i sin webbläsare. De har hyllats under året och toppat både Internetworlds lista över Sveriges hetaste entreprenörer och Veckans Affärers lista över Sveriges 100 Supertalanger. Självklart är ritningarna tänkta att skrivas ut på 3D-skrivare.

Nästa år ser hajpen inte ut att mattas av. Flera av de grundläggande patenten för den överlägsna 3D-skrivartekniken SLS (Selective Laser Sintering) släpps nämligen fritt på marknaden. Förväntningarna är att priserna kommer att falla under de närmaste åren – från några miljoner till några tusen – och att de kinesiska maskintillverkarna slår sig in på marknaden. Men 20 år av vidareutveckling och nya patent baserade på grundpatenten gör naturligtvis inte framtiden särskilt enkel trots allt.

Några av de som skrivit långt och läsvärt om 3D-skrivare i år är bland andra:
SvD Näringsliv: 3D-skrivare nära brett genomslag
Ny Teknik: 3D-skrivare tas på allvar
BBC: Imagine a world without shops or factories
The Next Web: 9 ways that 3D printing is going to change business

Papperstidningar blev en döende bransch

Även om det inte lades ned några stora dagstidningar under året så blev ändå 2013 året då tidningskrisen slog till på allvar.
Sparpaketen haglade. Så gott som samtliga stora morgontidningar i Sverige slimmade sina organisationer, och för många var årets sparpaket bara ännu ett i raden.
Känslan av att papperstidningen lever på ett sluttande plan har aldrig varit så stark som i dag.

När man pratar runt i branschen är det inte längre frågan om om, utan när den första dagstidningen läggs ned. Svd har krympt kostymen hela året, ändå går affären inte ihop, trots stora satsningar digitalt. Sydsvenskan krymper. Jätten DN gör stora besparingar. Den gamla ärevördiga tidningen Veckans Affärer gick från att vara en veckotidning till en varannanveckastidning.
Samtidigt tvingas tidningarna samarbeta mera, det talas om att Bonnier skulle slå ihop DN och Sydsvenskan.
Expressen jobbar alltmer nära TV4.

Lösningen för nästan alla svenska tidningshus har hetat betalvägg. 2013 blev året då de stora tidningarna började låsa in sitt innehåll på allvar och lansera betaltjänster.

Drakarna DN och Svd tvingades efter att i några år ha försökt ta extra betalt för sina digitala betaltjänster – alltså mer pengar utöver pappersprenumerationspriset – att lägga in den digitala betaltjänsten som en del av prenumerationspriset, i en förhoppning att flytta pappersläsare in i en digital betalvärld.
En del av tidningarna har redovisat siffror på hur många som tecknat sig för betaltjänsterna men få, om ens någon, har kunnat visa på någon märkbar kommersiell framgång. Det är helt enkelt fortsatt otroligt svårt för tidningshusen att tjäna pengar på läsarintäkter online.

Mycket tyder på att kräftgången kommer att fortsätta under 2014.

…Men nätentreprenörerna gjorde intåg i mediebolagen

För 10 år sedan köpte Schibsted lite av en slump Blocket för vad som då ansågs vara hiskeligt mycket pengar, 183 miljoner. Genom åren har Schibsted utvecklat en tydlig strategi för hur de ska ersätta fallande intäkter från sina traditionella mediebolag med ökande intäkter från nya digitalbolag och digitala delar av gamla medier. Under rätt många år var Schibsted ensamma om att på en bred front bredda sin verksamhet genom att köpa upp eller starta egna digitala tjänster som inte var kopplade till den tidigare medieverksamheten.

På senare tid har Schibsted konsoliderat det här arbetet som ett eget ben i koncernen genom Schibsted Growth.

I juni startades MTGx som ska driva det digitala innovationsarbetet i MTG. MTGx riktar i första hand in sig på att sponsra samlingsplatser för startups och där träffa så många nya företag som möjligt för att tidigt hitta intressanta entreprenörer.

I Bonnier Growth Media har de bland annat skapat ett entreprenörsprogram, Bonnier Accelerator, för att knyta intressanta personer till sig tidigt i processen. Men de har också via Bonnier News Sweden köpt upp och startat bolag som Garantibil, Lånbyte, Betalo och Weatherpal. I News Sweden har köpen hittills i första hand betalats med annonsutrymme.

Sociala köp

Länge var Blocket synonymt med begagnatshopping på nätet men i dag finns det många andra sätt att köpa och sälja prylar online. Framför allt är det många som utnyttjar de sociala medierna för att nå ut med sina varor.

För några år sedan dök bloppisarna upp där bloggarna sålde lätt begagnade kläder och accessoarer.

På Facebook har det senaste året blivit vanligt att använda sig av de hundratals grupper som samlar personer antingen i ett gemensamt geografiskt område, i vissa fall så begränsat som stadsdelen Årsta i Stockholm i andra fall så stort som hela Stockholm, eller i en nisch, till exempel fotografering, geocaching eller lajvrollspel.

Det finns också speciella appar, som Citiboard, som är nischade lokalt, och Osom, som i första hand fokuserar på att skapa en visuellt snygg upplevelse i sin app men också en social aspekt i och med att man kan följa andra användare.

Bubblare

1. Apple köper PrimeSense, företaget bakom Kinect-sensorn, och analysföretaget Topsy.
2. När IT-miljardären Pierre Omidyar förlorade mot Amazongrundaren Jeff Bezos i budstriden om Washington Post valde han i stället att lägga pengarna på att starta en helt ny mediesajt. En av de första rekryteringarna var Glenn Greenwald.
3. Källkritikens död.
4. Både Sony och Microsoft släppte nya konsoler till vardagsrummet (PS4, Xbox One) men har mobiltelefonerna tagit död på de handhållna konsolerna?
5. Allt fler webbtjänster inför Facebook-login och bland de yngre målgrupperna är det vanligt att ha FB i första hand av den anledningen.
6. ComHems Tivo-flopp.
7. GE:s satsning på Industrial Internet.

Här kan du läsa årskrönikan från 2012.
Förra året spådde vi också vad som skulle hända i år. Läs de spådomarna här.
Om någon vecka återkommer vi med våra spaningar inför 2014.

Naturligtvis går det inte att få med allt som har hänt under ett år i en sådan här sammanfattning. Men är det något speciellt du tyckte var signifikant för året som du vill dela med dig av?

Zlatan är värd bättre än en krängande, trist app

Zlatan Unplugged -  Zlatans iphoneapp

Zlatan Unplugged – Zlatans iphoneapp

”Tänk att jag lever samtidigt som Zlatan”, såg jag en vän skriva på Facebook efter gårdagens vm-kvalmatch där Zlatan avgjorde mot Österrike.

Zlatan är med all sannolikhet Sveriges största fotbollsspelare genom tiderna. Nu har han startat en egen mediekanal, givetvis i form av en app, för att kunna nå ut direkt till fans och intresserade, utan att behöva gå via de jobbiga, kritiska journalisterna på tidningarna.

”Nu slipper man köpa Aftonbladet och Expressen”, säger Ibrahimovic själv.

Under gårdagens match på Friends Arena med nära 50 000 närvarande marknadsfördes appen, ”Zlatan Unplugged” också hårt. Gångsstråken och trapporna runtomkring och på väg in i arenan var fullkomligt nedlusade med reklamblad för Zlatans app. Det fanns till och med reklam inne på plan för den, bredvid tunga sponsorer som Svenska Spel, Aftonbladet och Scandic.

Zlatans agerande går helt i linje med den rådande trenden att varumärken ska äga sin egen mediekanal, i stället för att köpa annonser i de gamla tråkiga tidningarna. Starka varumärken kan göra sitt eget innehåll, och folk kommer hitta det för att det är så intressant. De behöver inte journalister, längre.

Jag håller helt med om denna trend. 

Kruxet är bara just det där ”bra innehåll”.

Ska man äga sin egen kanal så måste den vara så bra, så attraktiv, att publiken väljer att gå direkt till den och inte de gamla mediekanalerna. Det är den stora utmaningen för alla företag, som i grunden inte är mediebolag. Och för Zlatan också, såklart.

Därför är jag lite förvånad över hur dålig Zlatans app är. Eller Zlatans och Zlatans, det är bolaget Danir Marketings med entreprenören Dan Olofsson. Lå mig ge några exempel:

  • Till att börja med är appen supersvår att hitta i app store. Det går inte att söka på Zlatan, Zlatan Unplugged eller ens Mikz, som appen heter. Jag fick söka på webben, gå till mikz.com och ladda därifrån. Alla som lanserar appar vet hur svårt det är att synas i bruset, så det är obegripligt att man inte gjort det bättre. Inte minst med tanke på marknadsföringsinsatsen på arenan igår kväll.
  • Det första som händer när man startat appen är att man skickas iväg till webben, där man ska få se en instruktionsfilm om hur appen funkar. Eh?
Många varumärken att "följa" i Mikz-appen. Zlatan är det enda som har annat än renaerbjudanden.

Många varumärken att ”följa” i Mikz-appen. Zlatan är det enda som har annat än renaerbjudanden.

 

  • Appen är ju inte heller en ren Zlatanapp. Här samsas Zlatan med en mängd andra varumärken, Sia Glass, Cdon, Tele2, Tre, Gymgrossisten, MQ, med flera. Appen är faktiskt inte en plattform för Zlatan, utan en marknadsföringsplattform för företag att skicka ut erbjudanden till medlemmar. Undrar om Zlatan verkligen är medveten om att hans namn används för detta, för det finns ingen annan som producerar innehåll i appen, såvitt jag kan se. (Om nu detta verkligen är syftet, hur kommer det då sig att appen inte är döpt efter Zlatan, utan efter marknadsföringsplattformen?)
Unikt innehåll 1: Zlatan i badkaret efter matchen

Unikt innehåll 1: Zlatan i badkaret efter matchen

 

  • Allt detta kanske man kan ha översyn med om innehållet gav unika inblickar och en känsla av att man får komma Zlatan nära, men så är det inte. Efter gårdagens match får vi en lagbild på när landslaget gruppjublar i omklädningsrummet, en bild på Zlatan i badkaret och en intervju med honom om matchen, i textform. Jag kan tänka mig att Zlatans yngre fans, alla fotbollsälskande barn landet över, gärna vill se en bild på en glad Zlatan i kallingar ett badkar. Men de lär knappast orka läsa en trist fråga-svar-intervju med honom. Hur man kan missa att göra VIDEO av intervjun med honom, det är för mig helt obegripligt. Vi vill ju se mannen prata! Det är ju då hans personlighet går igenom.
Unikt innehåll 2: Gruppbild efter matchen igår

Unikt innehåll 2: Gruppbild efter matchen igår 

Unikt innehåll 3: Intervju med Zlatan. Attraktivt och lockande?

Unikt innehåll 3: Intervju med Zlatan. Attraktivt och lockande?

  • Interaktivitet verkar apputvecklarna ha glömt helt. Okej att Zlatan inte kan svara på alla frågor som 10-åringar kan ha till honom, men hur man kan så totalt missa denna aspekt är för mig underkänt underkänt underkänt. Kom igen, det är ändå 2013!
  • Sedan är ju det stora problemet att inte ens Zlatan har videorättigheter till sina egna mål. Klickar man på fliken Senaste matchen, Senaste assisten eller Senaste målet är det bara en stillbild och en rad: ”Senaste målet: 2-1 Sverige-Österrike 11 oktober 2013” Va? Skulle jag fråga min son hemma skulle han välja youtube som kanal för fotboll elva gånger av tio.

Jämför detta med alla djupanalyser, videoklipp som media i övrigt publicerar efter en kväll som denna så tror jag inte Aftonbladet, TV4 och Expressen behöver vara sådär jätteoroliga.

Visserligen verkar Zlatan ha vägrat göra uttalanden till journalister efter matchen utan bara sagt ”ladda ned appen”, vilket skapat lite irritation i landslagsledningen.

Det klart att Zlatan är ett så starkt varumärke att det finns massor av personer som skulle vilja följa honom direkt. Men jag tror det är helt fel analys och en helt felaktig tolkning av vad media och journalister tillför om han eller Dan Olofsson tror att hans app ska ersätta läsningen av kvällstidningarna. Det klart Danir Marketing kan förbättra appen och kanske kan den bli något på sikt. Men i dagsläget känns den enbart som ett krasst sätt att kapitalisera på en stor idrottspersonlighet.

Jag har sett flera sådana här lanseringar genom åren, där kända personer lanserar appar för direktkommunikation med sina fans. Även i detta fall känns det som att utgångspunkten har varit ett klassiskt inifrån-ut-tänk. Jag kan nästan garantera att appen inte har testats på en enda person i målgruppen.

Med tanke på hur mycket pengar det finns i allt som rör sig runt Zlatan tycker jag är både tråkigt och korkat att inte lägga pengar på att bygga en ordentlig app-upplevelser för sina fans. Det är både han och hans fans värda.

#TV4Båten hade kunna bli så mycket mer – om publiken hade bjudits in

 

Slow tv. Kul idé, twittrade jag när jag hörde om TV4s satsning att sända livestreamat från en Göta Kanaltur under en vecka, direkt på och endast på webben.

Men när jag försökte följa sändningen tröttnade jag, föga förvånande, rätt snabbt. Vilket är synd, för det här hade kunnat bli så bra. TV4 bjuder in oss tittare att twittra till kaptenen och ställa frågor. Tyvärr stannar försöket till dialog där, det ju inte ens att följa twittret om båten på TV4s webb.

Jag tror inte ens TV4 tror att folk vill bara titta på utsikten från en förarhytt i en båt i en vecka. Nej, grejen måste ju vara att det är något som är så annorlunda att vi lockas att kolla in det just därför att. Känslan av att vara med om det.

I Norge, där föregångaren NRK har gjort liknande satsningar har de blivit en succé till stor del just för att många velat följa båten, synas i bild när den passerar och så vidare. Här skulle sociala medier vara en utmärkt kanal för att få det till stånd.  Därför är det lite trist och faktiskt rätt märkligt att TV4 inte ids göra en vettig internetsatsning av det här, det är ju ändå en ren webb-tv-sändning.

  • Det går inte att få veta var båten är, trots att den så klart finns en GPS ombord.
  • Det går inte att se twitterflödet på TV4.se eller TV4play, trots att en textremsa i bild uppmanar oss att twittra till kaptenen, som även svarar (cred för det).

När jag twittrar med TV4 om detta får jag svaret att de klipper in kartbilden i tv-rutan då och då. Men när jag väl ser det så visas inte båtens position, utan enbart en översiktskarta för hela resan. En illustration helt enkelt. Noll närvarokänsla, noll interaktivitet, noll möjlighet för tittaren att titta närmare, zooma in, lära sig mer.

Detta är märkligt i mina ögon för TV4 har annars varit rätt bra på att koppla webben till sändningarna. Fotbollskanalen har länge kört sina Superlive där Hasse Backe och Olof Lundh sitter och twittergnabbas med fotbollsnördar ute i stugorna. Och när det gäller tävlingsprogram har ju interaktivitet länge stått högt på agendan för kanalen.

Och det gör lite ont i mig. För det hade ju kunnat blivit så mycket mer. Hade vi fått veta var båten var och när den förväntades till olika platser, då hade folk som bor längs Göta Kanal ju kanske tagit sig upp ur hängmattorna för att vinka till Sveriges första livesända kanalbåt. Åskådare hade kanske fotograferat och visat hur färden ser ut från land eller andra båtar.

Och med en koppling till en karta skulle det bara enkelt att använda geotaggning för att lyfta fram andra bilder från platserna båten passerar, bilder från Flickr, Google+, Facebook, Instagram, och så vidare. Vi skulle kunna få en visuell exposé av hur Sommarsverige ser ut ifrån denna klassiska kanalrutt.

I stället får en torr, stum bild på grönblått vatten med en lite flagga fladdrande i ena hörnet.

Visst, allt sånt här kostar pengar, men samtidigt tror jag det är rätt låga kostnader i förhållande till att överhuvudtaget sätta upp en sådan här sändning, med båt, personal och teknik. Nu blir det bara en halvdan grej, som mest vittnar om att TV4 fortfarande är väldigt mycket trött broadcast-tv.

Fotnot: TV4båten svarar att de tittar på hur de kan utveckla en kartfunktion, förhoppningsvis kan det blir bättre kommande dagar. 

Circa visar framtidens nyhetstjänst – och Schibsted hakar på

Circas startsida

Circas startsida

En av vårens intressantaste startups för mig har varit nyhetstjänsten Circa. Det är en amerikansk tjänst som helt utgår från mobilen som publiceringsplattform, och som bygger på en kombination av smart teknik och klassiskt god journalistik, framför allt redaktörskap.

Men det intressanta med Circa är inte bara att den är en ”mobile only”-tjänst. Det är sättet att presentera och paketera nyheterna: Sakligt, kortfattat, och där artikeln inte är den minsta enheten. Utan varje nyhet är uppdelad i små faktabitar, ”points”, som hela tiden byggs ut allteftersom nyheten utvecklas. Redaktionen skriver alltså inte nya artiklar när det händer nya saker i t ex Syrienkriget, utan bygger vidare på samma nyhet.

Som användare kan man sedan välja att följa nyheter, och får då automatiskt alerts när nya tillägg till nyheten har kommit.

Texterna i sig är mycket korta, text-tv-korta, vilket gör de utmärka för nyhetsjunkies som snabbt vill få en överblick över vad som hänt.

Hos Circa är nyheterna indelade i "points", bitar som man läser sida för sida genom att swipa fram.

Hos Circa är nyheterna indelade i ”points”, bitar som man läser sida för sida genom att swipa fram.

Redaktionellt jobbar Circa precis som en nyhetsbyrå, man läser väldigt många andra källor, och säger sig vara mycket noga med att få uppgifter bekräftade innan man går ut med dem. Under Bostonbombningarna var man till exempel mycket mer försiktiga med att gå ut med uppgifter än många andra amerikanska medier, även stora kanaler som CNN. Därmed publicerade man inte alls lika mycket felaktiga nyheter, enligt egen uppgift. En bra intervju med grundaren finns här.

Jag har testat Circa någon månad och blivit rätt förtjust i den. Inte bara för den kortfattade, lättöverskådliga presentationen, utan också för den sakliga, korrekta tonen. Här slipper jag Aftonbladets och Business Insiders skrikiga hårdvinklingar, jag slipper kändissvaller och kungligheter, det är bara fakta, fakta, fakta. Och gränssnittet är snyggt, riktigt snyggt. Man bläddrar igenom en nyhet genom att svepa med fingret uppåt. Enkelt, snyggt, och otroligt lättläst.

Man kan välja att se eller inte se länkar till originalartiklarna i Circa.

Här hemma i Sverige har tidningsföretagen länge brottats med hur framtidens tidningar ska se ut, eller vad de ska vara. Vi är många som varit inne på att mobilen borde vara en bra plattform för det.

Hittills har satsningar dock uteblivit. Det mesta har sett ut som traditionella nyhetssajter, om ändock mobilanpassade.

Därför är de otroligt roligt att nu se att Schibsted har modet att våga satsa på en en egen mobilbaserad tjänst. Kanske borde vi förstått det sedan Aftonbladets chefredaktör Jan Helin i sin podcast i våras avslöjade att han besökt Circa i San Fransisco. Men nu är den här i alla fall.

Tjänsten heter Omni och har varit ett hemligt projekt i källaren i Schibstedhuset sedan hösten 2011 – faktiskt samtidigt som Circa drog igång. Den senaste tiden har man hållit hus i ett rivningskontrakt på Kungsholmen, totalt har man byggt upp en organisation på åtta, nio journalister och lika många utvecklare, underledning av Aftonbladets förre redaktionschef Markus Gustafsson och teknikgurun Ian Vännman, även han en bladetveteran. I början tittade man mycket på Huffington Post, enligt grundarna var Helin väldigt förtjust i Huffington hösten 2011, men ganska snart insåg man att tiden för Huffington Post-kloner är förbi. Bättre att göra något helt nytt. Det redaktionella tänket är nytt, och all teknik är också ny, man har byggt ett eget publiceringssystem helt från scratch, allt för att optimera för snabb nyhetspublicering.

Omniprojektet drivs från ett rivningskontrakt på Kungsholmen i Stockholm.

Undertecknad har haft möjlighet att testa Omni under en tid. Och det har varit en trevlig upplevelse, Schibsted har gjort väldigt mycket rätt. Mycket återstår, många funktioner saknas alltjämt, och finansieringsfrågan måste fortfarande lösas. Gustafsson och Vännman talar om sponsrade nyheter, eller ”native advertising”, som det heter på branschspråk, samma modell som Circa säger sig jobba med. Hur det blir det med det återstår dock att se. Fler artikelliknande annonser som lurar läsaren att klicka fel a la Minimedia tror jag inte är vägen framåt, men det ska det inte heller bli, lovar Gustafsson och Vännman.

På många sätt är Omni väldigt lik Circa: texterna är mycket korta, man täcker ett brett spektra av samhällsnyheter, vill ha en seriösare ton än kvällstidningarna, snarare som en modern morgontidning, eller nyhetsbyrå. Och eftersom man inte drivs av en klickaffär kan man också fokusera på att berätta så mycket man kan redan i rubriker och ingresser, syftet är inte att få folk att klicka. Syftet är att ge en snabb överblick.

Målgruppen är nyhetsjunkies, ofta yngre människor, högutbildade, i karriären, storstad.

Precis som med Circa går det också att föjla ämnen. Än så länge saknar dock Omni alert-funktionalitet, men det ska komma.

Omnis startsida

Omnis startsida

Däremot har Omni inte lämnat det klassiska artikelformatet och infört nyheter som byggs upp kumulativt med tid, utan den minsta beståndsdelen är fortfarande nyhetstexten. Vill man följa allt om till exempel den senaste övervakningsskandalen så får man sätta upp en bevakning på det i menyn, och hitta alla texter där, en och en.

Men överlag är Omni en snygg tjänst. Den laddar snabbt, redaktionen har bra koll på nyheter, har du appen uppe får du snabbt veta på saker när de händer – en stor del av USP:en med tjänsten är att man ska slippa att själv surfa runt till en mängd olika nyhetssajter för att få en överblick. Det är det jobbet Ominredaktionen gör åt en. Och sedan länkar direkt till originalnyheterna och bra texter som ger flera olika perspektiv på en händelse.

Omnis meny

Omnis meny är rätt traditionell. Under ”Mina ämnen” hamnar de ämnen och nyheter man väljer att följa, kan bli en lång lista misstänker jag

Mitt problem med Omni är väl egentligen att den ändå i min värld ändå känns lite traditionell. Sport och nöje får ett ganska stort fokus, nästan som på Aftonbladet.se, vilket blev rätt uppenbart i helgen när det var både princessbröllop och fotboll. Men i min värld får en sådan här tjänst gärna skippa historierna om Jay-Z och Beyonces enorma kändisinkomster, världens fulaste skivomslag, stjärnkocken som serverat fryst färdigdessert på en finkrog.

Gustafsson och Vännman säger sig dock har gjort målgruppsstudier som visar att många vill ha den här typen av nyheter. Sport och nöje är områden som delar nyhetsknarkarna i två läger. Därför kommer man kunna personalisera flödet på förstasidan i framtiden, lovar Omnigrundarna. Sånt har vi hört förut, och frågan är om någon användare kommer att orka personalisera flödet. Jag tror facebook har lärt oss att vi inte behöver personalisera själva, utan det ska appen kunna sköta åt oss, genom att förstå vad vi klickar på och läser. Men att bygga det så att det blir bra är inte helt trivialt.

Brott, nöje och politik i blandning. Lite väl likt den klassiska kvällstidningen kanske.

Värre är att många historier under framför allt helgen känns som klassiskt klickjagande featurematerial, som listan på fula skivomslag, en lista på världens 50 bästa strandbarer, material som dessutom inte går att återge i Omnis egna korta textformat – inga texter är längre än 3-4 meningar. Utan vill man läsa hela nyheterna hänvisas man till originalkällorna. Omni länkar flitigt, precis som Circa.

På samma sätt blir vissa fasta artikeltyper som Omni har svåra i det korta formatet. Som ”Ledarsvepet”, en samling av länkar till dagens huvudledare i de fem största storstadstidningar. Bra länkar, visst, men informationen i sammanfattningen är svår att förstå. Det går liksom inte att sammanfatta en fem ledartexter i tre meningar.

Men allt av detta är naturligtvis saker som Omni kan jobba vidare med och justera med tiden. Allt handlar ändå om vad användarna kommer tycka. Det som händer nu är att tjänsten går ut i betatest för att få in feedback från fler användare, och stabilisera och bygga vidare på tekniken.

Sättet att kunna följa stora nyhetshändelser är en viktig funktion i de nya nyhetstjänsterna. Omni har ännu inte fått push alerts i sin tjänst, men när det kommer kan det bli riktigt bra.

Min känsla dock är att kvällstidningstänket sitter kvar lite för mycket i redaktörshjärnorna på Omniredaktionen, man bör jobba vidare med att särskilja sig ännu mer från kvällstidningswebbarna. Annars riskerar man att bara bli en seriösare variant av Aftonbladet.se.

För min del måste Omni också förbättra sättet man arbetar med ämnen, nyhetsämnen, som man kan följa. När övervakningsskandalen bröt ut förra veckan erbjöds jag tre ämnen att följa: Obama, IT och USA. För mig är det faktiskt helt ointressanta ämnen, som inte har speciellt mycket med övervakningsskandalen att göra. Bara för att jag vill veta allt om Prism så vill jag kanske inte veta allt som Obama gör. Lite senare kom Omni dock med ett eget ämne, en tagg, för just övervakningsskandalen, och då kunde jag följa den precis som hos Circa. Mer sånt, och snabbare, tror jag kommer bli viktigt om man vill bli en naturlig del i folks dagliga nyhetskonsumtion.

Arbetet har bara börjat. Men det är otroligt kul att vi i Sverige har en mediekoncern som faktiskt vågar sätta en ganska stor grupp personer i en källare och bygga något som man på pappret bara kan hoppas kommer ge något. Det är bara att gratulera Schibsted till att man än en gång visar att man är först in i framtiden i Mediesverige.