Nu går vi i mål med #blogg100 – det här har vi lärt oss

Idag den 8 juni går vi i mål i Blogg100. Vi på Ziggy har bloggat varje dag i 100 dagar.

Jag tvivlade väl aldrig riktigt på om vi skulle klara av det, däremot har det varit mer jobb att hålla ordning på byråns alla bloggare än jag trodde (publiceringar 23:50 och påminnselse sena lördagkvällar). Samtidigt har nivån på det vi producerat varit otroligt mycket högre än jag hade förväntat mig.

Jag kan sammanfatta mina och Ziggys lärdomar om att delta i blogg100 så här:

  • Det har lyft fram nya röster på byrån. Några av oss har alltid haft lätt för att skriva och synas utåt, nu fick alla som ville chansen att vara med och det har gjort att vi har kunnat visa upp en helt ny bredd på byrån externt.
  • Vi hade som ambition att publicera före lunch, men det blev lite sisådär med det, dels beroende på vem det var som skulle blogga, men också beroende på arbetsbelastningen. I några fall har folk faktiskt varit duktiga nog att förpublicera, men oftast inte.
  • Det stora värdet som jag ser så här efteråt är att vi faktiskt har producerat en mängd intressanta inlägg, ett digitalt fotavtryck av vår kunskap. Ett avtryck som alltid kommer finnas kvar och som i vissa fall varit direkt affärsdrivande, men även i vissa fall spritt sig långt bortom vår egen lilla digitalbyråvärld.
  • Inläggen har både fungerat som extern kunskapspridning och marknadsföring, som intern. Jag har i alla fall lärt mig en massa nya saker från mina kollegor. Det har ökat den interna kunskapsdelningen, och också, tror jag, gjort att vi kunnat se på varandras kompetens på ett lite nya, bredare sätt. Vi är ju konsulter och sitter dagarna i ända i projekt och utför våra sysslor, och det är väldigt lätt att man hamnar i ett fack, för att man är duktig på vissa arbetsuppgifter.
  • Feedbacken från läsarna har också gett mycket, det har kanske inte varit så mycket kommentarer på bloggen, men diskussionen och spridningen i sociala medier har lärt oss mycket. Det är sällan de inläggen man tror är de som skapar störst diskussion därute.
  • Självklart har det också ökat synligheten för Ziggy. Fler har hört talas om oss och det har stärkt vår varumärke, även om det är svårt att värdera det i kronor och ören. För ett litet och relativt nytt företag som vårt har det varit viktigt att kunna få någon sorts kontinuerlig synlighet därute, och där har bloggen bidragit starkt.
  • Bloggande har också gjort att vi börjat jobba mer och mer med köpt annonsering på Facebook och Linkedin. Där har vi lärt oss mycket, i korthet att det är väldigt enkelt att annonsera på Facebook för att nå ut, men att LinkedIn kanske är mer effektiva, framför allt med deras segmenteringsmöjligheter för oss inom business-to-business. Sedan är LinkedIn krångligt, långsamt och dyrt, men det är en annan sak.

För mig rent personligt har jag lärt mig en massa nya smarta saker från mina kollegor. Anders tips på smarta IoT-produkter, Pelles inlägg om journalistik och medier, Darjas om omnikanal och shopping, Boris tänkvärda tankar om design och metodik, Christoffers träffsäkra strategiinlägg, Peter om hur mycket vi kan lära av entreprenörer och Daniels koll på mobilteknik som inte heter Apple.

Och. Från om med nu kommer det bli mycket enklare för oss att blogga på Ziggysays. Klarar vi att skriva ett inlägg om dagen ska väl att producera ett par i veckan inte vara ett större problem. Så räkna med fler post från oss framöver.

Så, till sist. Topplistan. Många har frågat, och här är den. De tjugo mest lästa bloggposterna på Ziggysays under #Blogg100.

Tack för att ni varit med! Vi syns snart igen!

Mest lästa blogginlägg på Ziggysays under #blogg1oo

  1. Hur DN sabbade min läsupplevelse – och några tips på hur de kan rädda den
  2. Varför vi hellre löser problem än kommer med lösningar
  3. Ny kommentarsfunktion ger fler en röst i det digitala samtalet
  4. 14 lärdomar från svenska entreprenörer
  5. Framtidens digitala strategi är mer strategi och mindre digital
  6. Nu lämnar vi klicket som mätare av nätsuccéer
  7. 8 exempel på hur iBeacons används redan i dag
  8. När vi inser hur lätt det är att mäta hur vi mår öppnas nya möjligheter
  9. Tiden rann iväg för Twitter
  10. 5 exempel på hur ny teknik förhöjer butiksupplevelsen
  11. 8 granskare som avslöjar skrönorna på nätet
  12. Omnikanal – eller varför kundupplevelsen måste hänga ihop
  13. Tre fascinerande experiment med digital skönlitteratur
  14. Test: Narrative ger oss nya bilder av våra liv #Blogg100
  15. Så bra är nya Spotify för böcker
  16. När teknik och mode möts skapas wearables vi faktiskt vill använda
  17. Varför många val gör oss olyckliga
  18. Faran med Spotifys utrullningsstrategi
  19. Mediernas brytningstid ställer krav på strategiska val
  20. 6 trender inom webbdesign

Alla inläggen finns under etiketten #blogg100 här på bloggen.

Varför jag kommer att uppgradera till ios 8 så snart jag får chansen

Jag avslöjar skälet direkt; det är detta:

Apple ios8 notification

Tidigare i veckan lanserade Apple sitt iOS 8, och i den nyheten berättade de bland annat att de nu inför en familjefunktion som gör att man kan dela appar, filmer, musik, bilder och annat med upp till sex familjemedlemmar.

Jag, som tidigare undrat hur det kan komma sig att Netflix varit så ensamma om familjeprofiler, blev helt enkelt glad över att mitt liv snart kommer att vara lite bättre. Jag insåg också att det antagligen kommer att påverka hur mycket pengar jag lägger på digitalt innehåll via app-store. Eller låt mig uttrycka det såhär;
Min betalvilja i digitala sammanhang har en rätt enkel koppling till saker som att det ska vara enklare att betala digitalt än att gå till en butik. Mycket enklare. Något som fortfarande inte alltid är självklart (!). Men något som är nästan lika viktigt är att när jag har köpt något, vill jag ha tillgång till det. Överallt, och hela tiden.

Varför? Därför att en av de stora fördelarna med digitalt framför fysiskt i många sammanhang är just tillgängligheten. Detta enkla faktum med värdet av tillgänglighet har fått mig, en bokälskare som älskat min bokhylla mer än all annan inredning tillsammans, att sluta köpa böcker i fysisk form. eBöcker är helt enkelt överlägsna därför att jag har med mig hela biblioteket överallt.

Men om det sedan länge blivit enklare att ha tillgång till både musik och böcker, är just delandet något som fortfarande inte funkar som det borde. Jag kan inte låna ut böcker jag köpt på ett enkelt sätt, åtminstone inte i de tjänster jag spenderar mest pengar.  Fram tills nu har det dessutom varit ett elände att vara förälder, eftersom familjens app-köp tenderar att spridas på minst två olika apple-id’s, och samma ID’s används på ett helt gäng olika tablets och telefoner, vilket i sin tur skapat andra problem. (De av er som använt iMessage inom familjen kanske, i likhet med mig, har upptäckt vad som händer när man skickar meddelanden till sin man, utan att tänka på att det simultant dyker upp på ipads som exempelvis barnens kompisar sitter med i soffan där hemma….0:-)

Ehum.
Nåja. Tänker nu tillbringa resten av kvällen åt att öva trollerikonster med barnen och sedan slappa i soffan. Men är lite nyfiken på hur många av er som liksom jag ser denna enkla vettiga funktion som ett fullgott skäl att uppgradera så snart tillfälle ges.

PS. Utöver det är jag hopplöst nyfiken på vad september kommer att innebära ur ett Apple-perspektiv. Jag kan inte låta bli att ha rätt höga förväntningar på något riktigt intressant kopplat till Healthbook-appen som just presenterats på riktigt…

Tecknad Ziggy och två andra sätt att skapa värde med animeringar

Det kanske inte är en överraskning att vi inspirerades av Ziggy Stardust när vi döpte bolaget till Ziggy Creative Colony. Amerikanska public service-bolaget PBS har tagit en intervju med David Bowie från 1988 och animerat den. Ett intressant sätt för ett medieföretag att öka värdet i redan existerande material.

Intervjun ingår i PBS serie Blank on Blank där de sedan förra året lyfter fram bortglömda intervjuer med människor som Janis Joplin, Maurice Sendak och Tupac Shakur.

Formatet känns inspirerat av RSA Animate som för några år sedan spreds som en löpeld. Här ett exempel med en presentation om arbetslivet.

I Sverige har bland andra Almega använt ett liknande format.

Jag gillar personligen formatet eftersom det är intressantare att titta på än bara att se en person stå på scen och prata. Sedan kräver formatet nästan att man håller sig kort. Det skulle kräva för mycket att göra en 40 minuter lång animerad video.

Bra råd kring din innehållsmarknadsföring

Innehållmarknadsföring är hetare än någonsin och många bolag inser att det borde vara en del av deras online-strategi. Samtidigt eldar många för kråkorna genom att göra insatser som inte leder framåt.

Rand Fishkin på Moz har sammanfattat sina digra erfarenheter från vad som fungerar och inte fungerar när det gäller innehållsmarknadsföring i denna informationstäta presentation på Slideshare:

Här nedan har jag sammanställt några av de viktigaste insikterna:

  • Innehållsmarknadsföring driver inte klick som ska konverteras till köp
  • Innehållsmarknadsföring driver klick till innehåll som är relevant och som bygger auktoritet och trust, det leder senare till köp.
  • Bra innehåll får folk att framstå som ”smarta” när de delar.
  • Bra innehåll bygger community -> enabla den möjligheten
  • Bra innehåll behöver en process för att publiceras och förstärkas.
  • Bra innehåll behöver stöd av bra SEO-strategi.
  • Ha ett långsiktigt strategiperspektiv på innehållsmarknadsföringen, uppemot 3 år.
  • Se till att dina förväntningar ligger på rätt nivå. Dvs inga mirakel på kort sikt men ett starkt resultat på lång sikt.

Gjort på rätt sätt kan innehållsmarknadsföring vara en fantastiskt investering men om man gör det på fel sätt är risken stor att man inte uppnår några resultat alls.

 

Google automatiserar och överraskar

Häromdagen bloggade vår AD Boris Kehr om den ständigt växande högen med personlig data – våra statusar, kommentarer, bilder, texter och filmer. Vårt behov av att lagra saker kommer inte att avta. Livet fortsätter, vi fyller varje år, vi reser oftare, vi äter spännande mat som måste dokumenteras, nya barn lär sig gå, cykla och säger tokroliga saker varje dag.

Jag började ta digitala bilder runt millennieskiftet, så jag har nu – som många andra – tiotusentals bilder av varierande kvalitet. Efter min dotter föddes för lite mer än sex år sedan formligen exploderade fotograferandet. Några gånger per år tänker jag att jag ska gå igenom mitt gamla iPhoto-lager och göra några riktiga fysiska album (”När vi kommer hem ska jag sätta mig med det här direkt, så det blir gjort” hör jag mig själv säga ungefär varje gång vi är ute och reser). Efter ett antal kameror, små och stora, är nu min primära kamera min Samsung Note 3. Inte för att det är den bästa, även om den är bra, men den är alltid med mig. Dessutom kör jag backup av alla bilder via Google+, så de finns lagrade i det berömda molnet sekunder efter jag tagit dem.

Via Google+ kan jag sedan såklart se bilderna var som helst och både redigera dem (med ett förvånansvärt kompetent verktyg) och dela dem.

Så långt inget ovanligt, en bra tjänst för backup helt enkelt. Men något som skiljer den här från tjänster som Dropbox eller iPhoto, är det som Google kallar Auto Awesome. Vissa fotografier förbättras automatiskt med justerad kontrast och färger. Om du tagit många bilder samtidigt, som man ju ofta gör nu när man kan ta hur många bilder som helst, skapas en animerad gif. En lösning som använder ett beteende vi har när vi fotograferar, och skapar något överraskande och kul.

Något annat jag ofta gör är att jag filmar korta snuttar med min telefon, när jag känner att ett fotografi inte räcker till. Jag har hur många korta sekvenser som helst, men har varken ork eller tid att samla ihop dem, klippa ner och göra något vettigt av dem. Men här har Google också tänkt till.

Plötsligt en kväll i februari, när jag var på semester i San Francisco, berättade min telefon att den hade skapat en film åt mig. Jag hade filmat lite allt möjligt under dagen, bland annat när vi åkte över Golden Gate och hängde på Muir Beach. En hel hög foton hade det också blivit. Google+ tog delar av filmerna, och de bästa fotografierna, la på lite musik och vips – här fanns plötsligt en färdigklippt och underhållande kortfilm från min dag. Den var inte perfekt, men förvånansvärt bra och det fanns ändå ett värde i att slippa gå in och pilla med detaljer. De enda valen jag behövde göra var att döpa filmen till något och välja ett tema för effekter (lite som Instagram-filter för video). Om jag gillar filmen som skapats är det bara att spara den, gör jag det inte försvinner den. Så här förklarar Google själva den här funktionen:

Då och då skapas nu liknande filmer av de fotografier och videosekvenser som jag laddar upp. Ofta blir det ganska bra och jag sparar filmen. Men det är så klart en balansakt för Google. När man automatiserar tjänster som denna, och dessutom levererar något som jag inte bett om – med mina privata bilder och filmer, då krävs det att det jag får är så bra och givande att jag accepterar det. Google är bra på detta – vi vet att de vet vad vi söker, vilka mail vi skriver och får och vilka sajter vi besöker. Vi accepterar det, för de tjänster vi får i utbyte är tillräckligt bra, och den personalisering vi får är helt enkelt värd  ”kostnaden”. Inte för alla, men för väldigt många.

Kanske är det just vetskapen om att mycket av detta är automatiserat, utfört av formler och algoritmer, som gör att jag tycker det är ok? Det är ingen person på Googles kontor som går igenom mina fotografier och filmer och klipper ihop en film av det. För visst hade det känts annorlunda om snubben i fotoaffären för 30 år sedan tagit dina privata bilder och super 8-filmer och klippt ihop något av det utan att du bett honom? Jag är inte säker på att jag svarat ”ja” efter att han stolt visat upp filmen och frågat om jag ville spara den…

 

Alla behöver en process för strategisk digital innovation

I en värld med accelererande förändringstakt krävs det att man som bolag hänger med i svängarna. När teknikcyklerna börjar bli kortare än företagens strategiska 5-årsplaner måste man hitta ett nytt förhållningssätt att navigera bland affärsmöjligheterna. Men hur gör man det på ett långsiktigt uthålligt sätt?

1. Först och främst måste man omfamna förändringen och inse att eftersom den inte går att stoppa så blir den enda logiska slutsatsen att utnyttja den till sin fördel.

2. Utnyttja de möjligheter som uppstår med ny teknik.

Ett sätt att betrakta det som händer är att gränserna mellan digitalt och fysiskt håller på att suddas ut. Vi kallar skärningsytan mellan dessa världar för den responsiva verkligheten.

 

Från biologin gäller att i skärningsytan mellan två biotoper som exempelvis skog och ängsmark uppstår det störst variation i skogsbrynet. På liknande sätt uppstår helt nya möjligheter när digitalt och fysiskt möts.

 

För att hjälpa verksamheter att navigera i denna värld av förändring har vi tagit fram en process för strategisk digital innovation som vi kallar för Innovation Spark. Den tillhandahåller ett strukturerat sätt att identifiera de digitala möjligheterna och snabbt ta idéer till affär.

 

Den är enkel men kraftfull och går snabbt att införa i en verksamhet. Läs mer om Innovation Spark här eller kontakta mig om du vill veta mer.