Sälj mer med interaktiva skyltfönster och popupfönster

Jobbar du i en verksamhet som har butiker? Funderar du på vad ni borde göra med beacons?

Då har du säkert tänkt en del på möjligheterna att använda beacons för att ge mer vältajmade erbjudanden, och samtidigt samla mer information om dina kunder.  Nomi  är ett av de företag som förenklar sådant, Shopkick ett annat som idag samarbetar med amerikanska butikskedjor som Macy’s och American Eagle Outfitters. Titta på dem och inspireras!

Men varför inte fundera även i andra banor?

Varför inte se till att dina skyltfönster är öppna 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, genom att använda beacons till att väcka en utvald kampanjsida eller rätt produktsidor i din e-handelsplats hos de kunder som går förbi? Innerst inne vet du nog att de dåliga konverteringssiffrorna i mobilen krasst sett handlar om att det nästan inte GÅR att handla via mobilen, än mindre när man har bråttom. En enkel satsning på skyltfönster kan i själva verket vara ett fint startskott för din framtida mobila e-handel. Mobil e-handel kommer som du kanske vet om bara tre år att omsätta mer än all e-handel totalt gör idag.

Eller varför inte följa Kate Spades och eBays exempel och öppna popupfönster istället för popupbutiker? Gör dina produkter tillgängliga på nya ställen. Prata med närmaste galleria om tanken, de behöver dig!

Det har egentligen aldrig varit enklare eller billigare att skapa unika kundupplevelser än idag. Vad tycker du är det svåraste? Att hitta rätt avgränsade idé som gör nytta, att få igenom beslutet i verksamheten eller att lyckas med sitt genomförande? Något annat? Det vore spännande att höra hur just du tänker om dessa och andra möjligheter. Kommentera gärna nedan.

Varför många val gör oss olyckliga

freedom

Jag tänkte köpa nya sneakers till sommaren. Inga speciella krav förutom att de ska vara snygga, sköna och lagom dyra (max 800 spänn). Jag börjar min köprunda på Zalando. Och här fanns det grejer. Begränsar jag sökning till min storlek och max pris. Genast får jag nästan 4000 träffar. Jag provar Sarenza och Footway. Båda har runt 1500 par som matchar min i och för sig rätt vida sökning. Med 7000 val så borde jag kunna hitta det perfekta paret. Tack internet för de oändliga möjligheterna.

Historien kunde sluta lyckligt om det inte var för en liten defekt hos människans sätt att tänka. I sitt välkända TED Talk ”The paradox of choice” redogör psykologen Barry Schwartz för hur många val inte skapar frihet utan snarare ångest och kval. Hur ska jag kunna välja bland 7000 par skor?  Om jag bara lägger två sekunder på varje par skulle det ta nästan fyra timmar att titta igenom alla. Sen ska jag jämföra, analysera, utvärdera och till slut genomföra köpet. Fem timmars intensivt arbete för ett par sneakers. Kanske värt det om jag får dem bästa sneakers på hela internet.

Men – och nu kommer det (mentalt) jobbiga: Samtidigt som jag gör ett val väljer jag bort något annat. I mitt fal valde jag bort 6999 alternativ som eventuellt var bättre än de jag fick. Jag har just spenderat en massa tid, energi och pengar i utbyte mot ett par skor och en massa ångest.

Att inte hitta de perfekta dojorna är kanske inte hela världen. Men det finns andra val som kan påverka livet mycket mer drastiskt. Du kan välja var och hur dina barn ska födas, husläkaren, behandling vid sjukdom, förskolan, skolan, gymnasiet, tillval i skolan, försäkring, typ av pension och inte minst din partner. Många frågar att ta ställning till, mycket information som ska bearbetas. Ansvaret läggs helt på mig som konsument.
Tyngden av alla val kan lätt leda till förlamning. Man blir så rädd att göra fel val att man inte gör något alls.

Barry har ett exempel om anställda som ska välja pensionsfonder. För var tionde fond att välja bland sjönk deltagandet med 2 procent. 50 fonder gav ett bortfall på 10 procent. Detta trots att även det sämsta fondalternativet var bättre än inget val alls. Folk sköt bara upp det jobbiga trots att det kostande de stora summor pengar.

Med oändligt många val reduceras även värdet på varje valbart objekt. Fångar inte ett iphonespel direkt mitt intresse åker den i papperskorgen. Här ges inga andra chanser när jag kan lägga min tid på nästa, förhoppningsvis, mycket roligare app. I ett överflöd måste man sticka ut, vara alltid tillgänglig, ha något extra för att ha en chans. Det förklarar varför alla dejtingsajter faktiskt är rätt dåligt ställe för att hitta en långsiktig relation.


I dejtingappen Tinder reduceras hela din person till en enda bild som kan gillas eller förkastas. Toppen om du ser ut som Brad Pitt, lycka till om du är en medelmåtta.En studie om dejting visar att vi väljer helt olika beroende på hur många val vi har. Är valen för många orkar vi inte anstränga oss utan går på snabba heuristiska impulser. Vid färre val går vi in djupare och utvärderar varje val noggrant. Man undersökte också hur nöjda personer var med sitt beroende på urvalet. Det optimala antalet val var 20 – 50 stycken, sen sjönk tillfredsställelsen snabbt.

Barry Schwartz kom med sin teori för tio år sen, men den känns mer aktuellt idag än nånsin. Varje dag släpps tusentals appar bara till iPhone, e-böcker, låtar på Spotify och så vidare. Vi lever fortfarande i föreställningen att ju mer desto bättre. Men vi vill inte ha frihet. Vi vill ha illusionen av frihet förpackad i en begränsad utgåva. Jag vill inte ha 7000 skor jag vill ha de 20 bästa som passar just mig, min personlighet och min plånbok. Sajten Canopy har förstått detta. De väljer ut de snyggaste och bästa prylarna på amazon och presenterar det på ett utsökt sätt. Amazons varor i en lyxförpackning.

Har du av någon anledning missat Barrys presentation se den snarast. Eller läs boken för ännu djupare insikt.

Nike sätter upplevelsen främst

Fuelband och andra armband

Vi nåddes över helgen av ett (halvt) bekräftat rykte om att Nike sparkar en stor del av dem som jobbar med hårdvara som Nike Fuelband och andra produkter.

Det ligger inget egenvärde i att bygga produkter som är uppkopplade. Produkterna måste tillföra värde genom att exempelvis förhöja en upplevelse.

 

Vi brukar nämna samarbetet mellan Nike och R/GA som ett exempel på det skifte som nu pågår – att företag som sysslar med traditionellt icke-digitala produkter och tjänster nu tar hjälp för att hitta sätt att förnya eller stärka kundernas upplevelser. De var tidigt ute med detta, och har sedan följts av en uppsjö av liknande produkter. Nu kan man köpa white-label-armband i bulk på Alibaba.

Vad är då Nikes nästa steg? Inom uppkopplade produkter finns det några olika vägar att gå. En del väljer Nikes tidigare helt vertikalt integrerade modell, som till exempel Automatic, medan andra väljer att bygga och marknadsföra en plattform för lagring av data, lättjobbad elektronik m.m.

Jag tror att Nike sätter kundupplevelsen främst, och har utifrån den valt att inte fortsätta att producera hårdvara (själva och i samma takt som tidigare), utan att istället fokusera på plattformen för tjänster och data. De kan kontrollera vilka de släpper in, och på så vis se till att upplevelsen av den fysiska produkten (gränssnitt, batteritid, kvalitet) håller måttet, och samtidigt anpassa sig för att fortsätta erbjuda en av de bättre tjänsterna för att registrera och hålla koll på sin träning. Det kan också möjliggöra ett arbetssätt med kortare utvecklingscykler samtidigt som de har tid på sig att arbeta med nya tjänster. Nyckeln är så klart att ha kontroll på var användarna har sina data och den inlåsningseffekt och möjlighet till tjänsteutveckling som det medger.

Och så kanske deras nära relation till Apple gör att de vet något om vad som komma skall.

12 tips för bättre digitala formulär

anger management

Du har precis spenderat en timme på en webbshopp. Du fyller i alla uppgifter i ett långt formulär, med namn, användarnamn, mail, mobil, adress, kontokort, osv. Äntligen trycker du på KÖP. Ett meddelande säger att du fyllt i postnumret fel. Du klickar på OK och sidan laddas om till ett helt blankt formulär. All info du fyllt i är borta. Du dör lite inombords.

Jag har varit med om det, säkert du också. Vi har alla varit offer för usla webbformulär. Det finns inget värre och mer smärtsam upplevelse, kanske en rotfyllning utan bedövning. Alla förlorar på det. Du din tid och mentala hälsa, e-handlaren förlorar ännu ett köp och förmodligen en kund.

Digitala formulär är som syre för internet. Utan dem, ingen e-handel, inloggade sidor, sök, mail osv. Därför är det förvånande hur lite kärlek de egentligen får. Alla verkar ogilla dem, de är tråkiga att designa, koda och framför allt att fylla i. Som tur är finns det några sätta att minska plågan till exempel med autofill och login via Facebook eller Google+. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Att snickra ihop ett formulär borde vara världens lättaste grej . Och det är det också rent tekniskt. Att ta fram ett bra formulär är däremot en hel vetenskap. Kom ihåg att folk ser formuläret som ett sista hinder för vad som finns bakom. Det är ingen som kommit till din sajt för att fylla i formulär.  Ifyllandet är bara ett nödvändigt ont som borde gå snabbt och smärtfritt. Jag ska ge dig några goda råd på vägen.

1. Ju mindre desto bättre
Formuläret ska fråga det absolut mest nödvändiga. Alla ”good to know”- och ”nice to have”-fält måste tas bort omedelbart. Ju fler fält du har, desto högre är risken att du tappar besökare, dvs kunder, dvs pengar. Undvik frivilliga fält. Om de ändå måste med, ta det efter att den obligatoriska delen är avklarad.

2. Håll det enkelt och avskalat
Designen på formulärsidan borde också hållas dämpad. Det ska fortfarande ha samma stil och tonalitet som resten av sidan men skala bort allt onödigt som själ uppmärksamhet. Bra formulär är som god typografi, det är osynligt och märks egentligen bara när det är dåligt. Lägg tid på avstånd, marginaler grupperingar och hierarkier. Sidan ska kännas luftig men sammanhållande och lättöverskådlig.

3. Ha en konversation
Lägg mycket möda på att utforma texterna. Besökaren ska direkt förstå vilken information ska fyllas i, hur och varför. Jag är mer benägen att lämna ut mitt mobilnummer när syftet är att få ett sms när mitt paket skickats. Ha gärna en koncis men personlig ton. Att fylla i formuläret ska kännas som en konversation inte ett förhör.

4. Gruppera
Organisera fält i relevanta grupper. Det blir lättare att fylla i och navigera på sidan. Det skapar också naturliga andningsutrymmen på sidan, framförallt när det gäller långa sidor med mängder av fält. Använd minimala visuella medel som avdelade, som tunna streck eller bara tillräckligt med luft.

5. Välj en sida eller dela upp formuläret
Det är en bedömningsfråga om ett formulär ska delas in i flera sidor eller ha en lång. Har du många frågor på samma tema kör en lång sida. Dela upp formuläret om du har många frågor på olika teman med få gemensamma nämnare. Tänk på att det ska synas tydligt hur många sidor formuläret har och var användaren befinner sig i processen. Jag vill veta vad som är klart och hur mycket som är kvar.

6. Placera rubrikerna rätt
Det låter som en liten sak men placeringen och justering av rubriker och texter har stor påvekan på hur bra formuläret fungerar. Huvudregeln är att texten t ex ”Vad heter du i förnamn” ska vara så nära inputfältet som möjligt. Det finns tre vägar att gå: Vänsterjusterad text, högerjusterad text och text ovanför rutan. Texten ska vara så nära rutan som möjligt för att ögat ska slippa “hoppa” från instruktionen till inmatningen. Topplaceringen är därför det bästa eftersom avståndet är minimalt. Det passar även bäst på mobilens smala skärm.

7. Kräv inte inloggning i onödan
Tvinga inte folk att logga in eller registrera sig. I alla fall låt så stor del av sajten vara öppen i oinloggat läge. Inloggningen ska ske så sent som möjligt i flödet. Ge de gärna valmöjlighet att gå vidare utan att logga in. Presentera fördelar med inloggning med tvinga inte på det. Underlätta gärna genom Facebook Connect och liknande tjänster. Tillåter säkerheten så låt användaren vara inloggad eller spara lösenord i webbläsaren.

8. Skriv bra felmeddelande och bekräftelser
När hela formuläret eller en iaf en sida är klar vill jag få en bekräftelse att allt stämmer. Det vanligaste är en modal ruta med t ex “Tack för din beställning”. Blir det ändå fel måste felmeddelandet ha en tydlig koppling till stället som ska rättas till. Håll tonen neutral utan pekpinnar eller skrämmande obegripliga meddelanden.

9. Validera på rätt sätt
Ge användaren direkt feedback. Så fort hen skrivit klart och lämnat ett fält, ge tummen upp eller en förklaring om vad som blivit fel. Detta är ett snabbt sätt att undvika många felmeddelanden i slutet av en lång formsida. Det är jobbigt att behöva gå tillbaka och fylla i samma fält på nytt. Se upp att inte validera innan användaren skrivit klart och lämnat fältet. T ex att hela inputfältet blir rött bara för att jag inte hunnit skriva @ i min mailadress.

Tydlig validering som använder både färgkodning, symboler och förklarande text.

10. Fråga inte vad du redan vet
Det här är det vanligaste och mest störande misstaget. Är jag inloggad så vet sidan redan allt om mig. Att fråga efter namn och adress igen är bara dumt och oseriöst. Även om jag inte är inloggad så vet sidan var jag befinner mig (via IP eller Wifi) och jag borde slippa skriva postnummer, stad och land.

11. Mobilanpassa
Att folk inte fyller i formulär på mobilen  är en myt. Så se till ett din form funkar som en dröm även på en liten mobilskärm. Använd gärna nya funktioner som geopositionering och kamera. Till exempel, för att felanmäla ska jag bara kunna ta och skicka en bild. Då vet kundtjänsten vem som anmält felet, vad som ska åtgärdas, var nånstans och när felet upptäcktes. Allt detta bara via en bild. Tänkt hur många fält jag slipper att fylla i!

12. Testa, testa, testa!
Du kommer inte att skapa det perfekta formuläret på första försöket. Enda sättet att veta om det funkar  i det vilda är att testa på riktiga människor. Sen rätta till och testa igen. Det är ingen slump att Amazon, E-bay och andra ehandelsjättar spenderar mycket pengar och energi på att tweaka varenda pixel på sina sajter. Du har säkert hört historien om hur ett företag tjänade 300 miljoner dollar bara genom att ändra en knapp. Det är mer än bara skrönor.

Nästa gång någon klagar över att behöva designa, koda eller testa ett formulär säg som det är. De gör det viktigaste it-jobbet som finns. De får internet att gå runt.

Bonustips: För att bli en guru på webbformulär läs boken Web Form Design: Filling in the Blanks av Luke Wroblewski. Där finns allt du behöver veta.

Hur DN sabbade min läsupplevelse – och några tips på hur de kan rädda den

DN-appen nya april 2014

Jag prenumererar på DN sedan ett par år tillbaka. Efter att de gett mig möjligheten att ha en helt digital prenumeration och läsa tidningen via DN+ har jag varit en väldigt nöjd kund eftersom ipadmini, DN+ (jämte Omni, Flipboard och Facebook) har lirat rätt bra ihop med mina 15 minuters frukost och 15 minuter restid till jobbet. Så fram tills igår, när jag drabbades av den nya DN-appen. Jag gillar ju nya appar och upplevelser, och testar ofta nya saker bara för att det är kul att känna på lite förändring i den digitala tillvaron. Tyvärr möttes jag av en upplevelse som inte bara gjorde mig förvånad och besviken – Bonnier har ju en massa väldesignade produkter i sin portfölj, och DN+ var banbrytande när den kom, utan även rejält konfunderad.

Vad var det som gick fel, DN?

Här följer en kort redogörelse och några försök att vara konstruktiv mitt i eländet.

Tisdag 2a april: DN+ slutade fungera
Även om jag hade sett annonserna, hade jag inte tagit tag i att ladda ner appen tidigare. Ändå var den nya appen inte något jag tänkte på direkt igår, när tidningen inte laddades ner i DN+ som den brukar. Någon gång tidigare har det strulat, och jag tänkte inte mer på det än att jag borde kolla upp det på eftermiddagen, kanske något gått fel med min betalning, eller så var det något tekniskt problem?  I mitt stressade småbarnsmorsa-på-väg-till-jobbet fanns helt enkelt inte tid att tänka mer på det, utan jag körde på utan DN i onsdags.

Tips till DN: Informera inte bara genom banners och annonser, utan i det sammanhang där det är relevant. Nu gjorde ni det… en dag försent. 

Torsdag 3e april: ”VAD HAR DE GJORT?!”
En dag senare, alltså igår morse, kunde jag inte se varken onsdagens eller torsdagens tidning. Däremot gick det då att se ett ”tidningsomslag” i DN+ som talade om att det var dags att ladda ner den andra appen. Trots det något burdusa sättet var jag inte särskilt skeptiskt lagd när jag gjorde det jag tvingades till. Döm av min förvåning när…

Det första jag tvingas göra är att välja mellan de oklara valen ”läs artikel”, ”läs tidning” och ”ladda ner tidning”. Vad är egentligen skillnaden mellan ”läs tidning” och ”ladda ner tidning”? Kanske att den bara finns tillgänglig offline om jag väljer att ladda ner den? Oklart val, och ännu mera oklar nytta vid första anblicken. Det andra som händer om jag väljer ”läs tidning” eller ”ladda ner tidning” är att jag möts av tidningen i… pdf-format. Inzoomad i ett läge där jag kan SE hela sidan, men absolut inte läsa den. Kort sagt; grundläget för min läsupplevelse är ett läge där jag måste syssla med att zooma in manuellt för att se texten, och vänta lite på att sidan ska rendera till läsbar kvalitet. Det gör också att sidan måste flyttas i sidled för att kunna läsas, och zoomas ut för att kunna bläddra till nästa sida… Ja ni fattar. Allt annat än flyt i läsupplevelsen. Det finns ett alternativ, som är att välja att ”läsa artikel”. Hur det fungerar kan ni se i nedanstående Vine-klipp:

Omkring 25 procent av skärmytan upptas av olika former av navigation. Navigation som laddas om lite segt och i osynk med det artikelmaterial jag ska läsa. Jag märker hur min blick slits till navigationen för att få koll på vad som hänt där varje gång jag bläddrat. Och någon läsglädje att tala om lyckas aldrig infinna sig där texten ligger insprängd mellan vad som mest känns som navigationslösningar från ett 90-talshack på webben. Att jag är en person som ALDRIG skulle vilja läsa med större text spelar ingen roll, det menyvalet ska tydligen alltid finnas på min skärm medan jag läser. Så även alternativet ”arkiv” i tveksam symbios med en ikon längre ner på skärmen som verkar betyda precis samma sak. Faktum är att tre ikoner längst ner, och en längst upp, alla leder bort från den tidning jag just nu väljer att läsa.

Tips till DN:

1) För en läsprodukt: ha läsupplevelsen i fokus
Precis som i gamla DN+ är det ett effektivt sätt att tillåta fokus på läsupplevelsen genom att helt enkelt dölja menyer och liknande medan man läser, och istället låta innehållet äga skärmen. Fullskärmsläsning som default, utan behov av in-och-ut-zoomningar eller menyer som tar en fjärdedel av skärmytan. Bara ett lugnt och stilla bläddrande. Om ni har glömt hur det kan se ut, ta en titt på den app ni just skrotade:

2) Tillämpa vanliga designprinciper om användbarhet även i menyer, exempelvis:

  • Undvik dubbleringar. Att ha länkar till exempelvis ”arkiv” på TVÅ ställen synliga samtidigt men på helt olika sätt är bara obegripligt att man gör 2014.
  • Tydliga ordval. Ledsen, men ”mina tidningar” och ”mitt arkiv” i ett sammanhang där allting är DN kan inte vara självförklarande för någon. Vad är skillnaden?

 3) Prioritera rätt funktionalitet

Den app ni just dödat var bättre för mig som kund, men självklart inte fulländad. Det FANNS saker i den som jag saknade; enkla möjligheter att markera intressanta artiklar för att läsa senare, bättre delningsfunktion, möjlighet att highlighta och dela citat/utdrag, mera interaktivitet i innehållet och annat smått och gott. Men ALLT sådant är bling i jämförelse med den grundläggande läsupplevelsen. I den app som nu finns ser jag också ”bling” i form av DN-kortet. Kanske fint att ha, men inte på bekostnad av att kunna läsa min tidning. Nu känns ”kundlojalitet” snarare som ett hån.

Om ni är osäkra på vad som är en bra upplevelse för era läsare/kunder i fortsättning, ta till er av ett annat gammalt hederligt tips:

4) Gör er målgruppsanalys och användningstesta innan lansering

Jag kan inte tänka mig att ni gjorde det den här gången. Det är därför jag kommer tillbaka till textens första fundering. Vad gick fel hos DN, när det gick så fel i appen?

.d – i hopp om svar.

Bortom gamification – upptäckarlusta som förändrar på riktigt

blogg100-logotype-300x256

Gamification, spelifiering på svenska, har blivit ett alltmer använt begrepp när det gäller motivation. Principen går ut på att låna mekanismer från spel, främst datorspel, och applicera de på andra icke spelrelaterade områden. E-handeln har omfamnat principen att belöna önskvärt beteende, tänk SAS resepoäng eller Cdon:s bonustrappa. Även inom utbildning har spel slutat betraktas som hjärndött tidsslöseri och ses nu som en kraftfull motivator.

Trots gamifications växande popularitet och stort användningsområde har den vissa begränsningar. Den passar utmärkt att leda och locka användaren efter en förutbestämd väg till ett utsatt mål. Jag som användare måste alltså följa de regler som någon annan bestämt åt mig. Gör jag rätt blir jag belönad och gör jag fel blir jag bestraffad. Jag vinner eller förlorar.

Gamifications akilleshäl är när den går från att stimulera motivationen till att bli själva motivationen. Enda anledningen för att jag spelar är att nå ytterligare ny level eller slå min highscore. Alla föräldrar som försökt muta sina barn med godis vet att det är en väldigt kortsiktig lösning. Barnets motivation tar slut i samma sekund som den sista godbiten försvinner och man har inte förändrat vare sig beteende eller attityd.

När jag vill gå egen väg och utforska världen på mitt sätt tar gamifications alla morötter slut. Så vad händer om man skulle ersätta alla badges och achievments men något djupare och mer meningsfullt? Något som når ända fram skapar känslor och förändrar beteenden? Jag pratar om den rena spelglädjen, upptäckarlusten och fantasin, tänk Lego eller Minecraft. Allt du gör gör du för din egen skull på ditt eget sätt, det är inget du varvar eller besegrar. Varje spelomgång är unik, du sätter regler och skapar din värld. Hur bra du är bestäms inte av din gubbes level utan vad du som person kan utföra. Den digitala och fysiska världen smälter samman.

Även inom själva gamingen har det kommit en motreaktion. Spelarna som tröttnat på den utstakade vägen och hittar nya sätt att spela spelen på. Allt från naked runs och speed runs där spelaren struntar i alla belöningar och poäng till pacificeringen där man låter bli att döda så långt det går. Det finaste exemplet är Oscar som spelar GTA 5 med sin lilla son. Oscar förvandlade årets mest våldsamma och sexistiska spel till en fredlig stadssimulator. I stället för att skjuta folk och stjäla bilar kör han och sonen runt som vanliga medborgare och hittar på egna fridfulla uppdrag. Och de har riktigt skoj på köpet.

Boris Kehr, art director

I nästa del av ”Bortom Gamification” kommer jag prata om Bill Gaver som skapat en egen skola inom design baserad på lekfullhet och upptäckarglädje.

PS: För en bra introduktion till gamification se Jane McGonigals fina TED-talk.