De viktigaste trenderna från CES 2016

Förra veckan var det den årliga CES mässan i Las Vegas. En mässa med nära 4000 utställare och en mängd produktlanseringar, som allt mer kommit att bli ett nav i den pågående transformationen där produkter utvecklas till uppkopplade tjänster och skapar potential för nya affärsmodeller. Vilket detta år var tydligare än någonsin.

En sammanfattning av några tydliga trender från årets mässa:

1. Transformationen av fordonsindustrin sker nu
Lite på samma sätt som när mobiler gick från att vara en teknikprodukt och Nokia 1999 istället valde att premiärvisa sin senaste mobil på modemässan i Paris, kändes det som att med fordonsindustrin detta år. Även flera äldre tillverkare valde CES istället för Detroit eller Geneve för att avtäcka intressanta koncept, även om flera fortfarande är i tidiga skeden. Mest nyfiken var jag på hemlighetsfulla Faraday Future. Ett bolag finansierat av Jia Yueting som ibland kallats ‘Kinas Steve Jobs’, som rekryterat från Tesla, Apple, Google och BMW och som kaxigt uttalat att Tesla bara utvecklar en modern bil, medan de själva fokuserar på framtidens mobilitet.

Konceptet som presenterades, benämnt FFZERO1 var lite av en besvikelse givet kaxigheten. Visst, det är en väldigt tidig prototyp för att visa vilken kapacitet Faraday faktiskt har skaffat sig på bara 18 månader och sett ur det perspektivet är det imponerande. Och visst, den är i allra högsta grad uppkopplad, den använder för fordonsindustrin helt ny teknik som t ex holografisk projicering för att göra dig till en bättre förare och den är på många sätt något helt nytt. Men ändå, svårt att komma ifrån – det är fortfarande i allra högsta grad en bil.

Mer positivt överraskande var istället utskällda Volkswagen med konceptet BUDD-e, av bolagets nya VD beskrivet som ‘den första helt IoT-baserade bilen’. Konceptet är formmässigt ett modernt omtag av den gamla folkabussen och all funktionalitet, dock tyvärr med undantag för körningen, är drivet av handgester och individuell röststyrning.  En lite rolig funktion, där man använder ett befintligt beteende från en annan kontext, är att man kan swipea upp dörrarna (utan att röra bilen). När VW väl kommer så långt att bilen även är självstyrande och alla stolar kan snurras bakåt mot den gemensamma underhållningsanläggningen är det rullande vardagsrummet faktiskt här.

Slutsatsen är att det fortfarande sker mycket experimenterande utan alltid helt tydlig kundnytta. Men också – att transformationen av fordonsindustrin sker här och nu. Och framför allt, att man som gammal fordonstillverkare bör börja känna inte bara lite stress utan regelrätt oro om man inte redan är på bollen.

2. Smarta hemmet är fortfarande massor av öar med ofta ganska dum data
Det råder ingen brist på kreativa idéer vad gäller de saker i våra hem som kan kopplas upp, och mycket av CES känns fokuserat på detta i år. Från den spelifierade tandborsten som både är smart och utlovar att tandborstning nu blir roligt till den uppkopplade hundmatskålen.

Den stora utmaningen är att flertalet av dessa smarta saker på sin höjd fungerar i begränsade silos inom sina respektive proprietära system, eftersom det fortfarande saknas gemensamma standarder eller dominerande plattformar för att få saker att prata med varandra inbördes. Något jag tagit upp i ett tidigare blogginlägg på min egna blogg. Detta gäller åtminstone så länge man inte är både nördig och beredd att spendera en förmögenhet på olika hubbar och gateways, vilket begränsar det riktiga lyftet på konsumentmarknaden.

Konsekvensen blir att vi samlar vi på oss data i isolerade öar där vi själva tvingas aggregera och dra slutsatser av, istället för att datan både förädlar sig själv genom dialog med andra datakällor och därigenom ges möjlighet att ge bättre feedback eller t om att ha eget beslutsmandat. Ljusglimtar finns dock och jag hoppas på 2016…

3. Wearables, wearables, wearables
Vi har hållit på med wearables och quantified self ett par år nu, vilket också märks här. Branschen har mognat. Merparten av det som visades är förbättringar inom redan definierade kategorier framför allt med fokus på fitness, snarare än disruptioner eller helt nya tjänster. Fitbit lanserade Blaze, en konkurrent till Apple Watch. Misfit gör fortfarande snyggast gadgets. Och Under Armour var i mitt tycke mest oväntade med ett eget ekosystem av armband, våg, löparskor och hörlurar som känner av din puls. Frågan är dock återigen vad jag som användare skall göra med all denna data?

Jag hoppas att 2016 blir året då denna data istället för att bara pushas ut till mig, istället får möjlighet att används av t ex mitt kylskåp, som utifrån denna kan välja eller föreslå maträtter åt mig, plocka hem de varor jag behöver från den leverantör som tillhandahåller dem i enlighet med mina preferenser samt därefter ge instruktioner till min robot (en annan trend på CES) som ordnar maten åt mig. Alternativt att ge datan mitt kök som sedan stöttar och hjälper mig att bli en bättre kock.

4. Drones och robotar
Föga förvånande var drönare och robotar en annan trend på mässan även i år. Också här är känslan att branschen för framför allt drönare mognar varje år. Ägde jag t ex ett transportföretag skulle jag börja bli orolig på riktigt nu. Årets nyhet var annars Ehang 184, en drönare som kan transportera passagerare. Helt plötsligt kändes självkörande bilar som en hygienfaktor och självflygande dito inte alls långt borta.

Årets mest oväntade samarbete är annars kanske Segway och Intel, som visade en Segway Robot, en slags butler som skall kunna utföra uppdrag när du inte använder den som ett transportfordon. Det kan tyckas som en gimmick – och återigen, frågan om sömlös data kommer behöva lösas innan ‘butlers’ kan skapa riktig användarnytta. Men, att vi kommer ha personliga assistenter både fysisk och virtuell form i framtiden känns givet.

5. Virtual Reality
Med Oculus Rift inom kort tillgängligt för $600, samt både HTC Vive och Playstation VR också i startblocken känns det som att VR slutligen kommer bli en konsumentprodukt under 2016. Detta kommer att skapa nya förväntningar från konsumenter och nya möjligheter för en mängd vertikaler, bland annat inom nöje, underhållning och utbildning.

Vad gäller augmented reality och holografi slutligen, vilket enligt mig innebär en potentiellt större disruption med en potential att äntligen smälta samman digitalt och fysiskt ‘på riktigt’ och utveckla en mängd intressanta tjänster relaterat till detta, är tekniken inte riktigt där ännu. Trots några spännande produkter i kategorin, bland annat den smarta hjälmen Daqri och Kino-Mo’s holografiska displayer och med Microsoft Hololens planerad för release under året, är det dock tydligt att priset fortfarande är högt och tekniken i tidiga faser. Håller tummarna för 2017…

/Christoffer

Att vara först eller bäst?

Nu har Apple alltså gjort det som många både väntat på och förväntat sig – de har släppt två nya och större telefonmodeller. iPhone 6 är ungefär lika stor som en standardtelefon med Android och skärmstorleken på iPhone 6 Plus kan jämföras med t ex Samsung Note och uppstickaren OnePlus One.

I början av nästa år kommer de också att släppa en smartklocka, Apple Watch. Smarta klockor har funnits på marknaden i några år nu. Pebble startade sin historia på Kickstarter 2012 och Samsung släppte sin första Samsung Galaxy Gear 2013. De första klockorna fick svala recensioner och många menade att de var ofärdiga och kändes som en prototyper. Verge satte fingret på det i sin recension av första generationens Gear:

”If you’ve ever seen a cycling race, you’ll know that leading from the front isn’t always a great idea. The front runner has to cut a path through the wind and expend much more energy than the savvy followers behind him. The same is true for tech companies looking to establish new product categories — being first at something often means being first to make the big mistakes.”

Men det går inte att förneka att Apple på pappret ligger efter – stora skärmar är redan standard och flera tillverkare är redan inne på andra eller tredje generationens smartklockor. När Google släppte Android Wear blev marknaden också något mindre fragmenterad och LG, Motorola och Samsung var de första som använde operativsystemet. Google har dessutom tydliga riktlinjer för att upplevelsen ska vara likadan oavsett vilken klocka man använder.

Men vad är det då som egentligen skiljer Apples angreppssätt från ”alla andra”? Apple uttrycker så här i denna film:

”Where others perceive first as valuable, you value the first thing that actually matters.”

De skapar väldigt skickligt känslan i denna film och sin kommunikation av att – nej, vi är inte först, men vi är bäst. Vi har tänkt på detaljerna och vi lämnar ingenting åt slumpen.

Och jag köper det. Apple har absolut en mycket mer enhetlig och polerad användarupplevelse. Det är ingen slump att en iPad kan användas av allt från tvååringar till pensionärer. Den här enkelheten är extremt genomtänkt och jag är säker på att Apple redan har användarnas framtida behov uttänkta i sina planer för flera år framåt.

Jag tror att resultatet av de här två angreppssätten blir samma sak, men i det ena fallet itererar man produktutvecklingen tillsammans med kunderna och i det andra ger man kunderna en färdig produkt. Troligen kommer fjärde generations Android Wear-klocka att släppas samtidigt som Apple Watch, och de kommer att i högsta grad vara jämbördiga konkurrenter, precis som på dagens telefonmarknad.

Den telefon jag själv använder just nu är en Samsung Note 3, en stor telefon som dessutom har en tryckkänslig penna gömt inuti. Just pennan är inget jag använder särskilt ofta, men jag är glad att jag på egen hand kommit till insikten att jag faktiskt inte har något behov av den. Note 4 lanseras nu under hösten, och här är en av Samsungs reklamfilmer för den. Vad Samsung tycker om iPhone 6 är ganska tydligt…

Det andra perspektivet på wearables, integritet och samhälle

google_glass_banned

Ingen kan ha missat Google Glass, satsningen från Google med ett nytt sätt att interagera med världen och digitala tjänster. Tanken är att skapa ett innovativt och intuitivt gränssnitt, som framförallt styrs via röst och en skärm framför ena ögat. Ett spännande koncept av många skäl. Fortfarande inte kommersiellt lanserat, men med starkt intresse bland teknikintresserade över hela världen, och testexemplaren har varit hett eftertraktade.

Men Google Glass har också blivit något annaten symbol för en teknologisk elit. En symbol för allt som är fel med teknikutvecklingen och dess påverkan på vår vardag och personliga integritet. Detta framförallt enligt den lokala befolkningen i en viss del av San Francisco – trendiga Mission District. Traditionellt befolkat av ungdomar, konstnärer och andra fria själar, men nu på väg att övertas av Google-anställda, som bussas från sina bostäder till arbetet söder om staden. Det har skett flera protester mot bussarna, som påverkar staden negativt på flera sätt.

På senare tid har aggressionen ökat och människor med Google Glass på sig säger sig ha attackerats, och hamnat i diskussioner var de än gått. CNN rapporterade om några av händelserna i april.

Det finns många sidor av det här och självklart måste man applicera den vanliga källkritiken på alla rapporter – men det här är de facto något som det pratas om och som börjar bli en del av det offentliga samtalet om wearables. Vårt, något selektiva, behov av personlig integritet är något som även svenska Narrative tampas med dagligen. Jag tror absolut att Google Glass är något på spåren, men ännu har de några steg kvar. Kanske är det industrin som kommer ha mest nytta av det? Kanske är det i Android Wear som den här typen av lösningar hör hemma?

Vad tror du? Kommentera gärna nedan.

Nike sätter upplevelsen främst

Fuelband och andra armband

Vi nåddes över helgen av ett (halvt) bekräftat rykte om att Nike sparkar en stor del av dem som jobbar med hårdvara som Nike Fuelband och andra produkter.

Det ligger inget egenvärde i att bygga produkter som är uppkopplade. Produkterna måste tillföra värde genom att exempelvis förhöja en upplevelse.

 

Vi brukar nämna samarbetet mellan Nike och R/GA som ett exempel på det skifte som nu pågår – att företag som sysslar med traditionellt icke-digitala produkter och tjänster nu tar hjälp för att hitta sätt att förnya eller stärka kundernas upplevelser. De var tidigt ute med detta, och har sedan följts av en uppsjö av liknande produkter. Nu kan man köpa white-label-armband i bulk på Alibaba.

Vad är då Nikes nästa steg? Inom uppkopplade produkter finns det några olika vägar att gå. En del väljer Nikes tidigare helt vertikalt integrerade modell, som till exempel Automatic, medan andra väljer att bygga och marknadsföra en plattform för lagring av data, lättjobbad elektronik m.m.

Jag tror att Nike sätter kundupplevelsen främst, och har utifrån den valt att inte fortsätta att producera hårdvara (själva och i samma takt som tidigare), utan att istället fokusera på plattformen för tjänster och data. De kan kontrollera vilka de släpper in, och på så vis se till att upplevelsen av den fysiska produkten (gränssnitt, batteritid, kvalitet) håller måttet, och samtidigt anpassa sig för att fortsätta erbjuda en av de bättre tjänsterna för att registrera och hålla koll på sin träning. Det kan också möjliggöra ett arbetssätt med kortare utvecklingscykler samtidigt som de har tid på sig att arbeta med nya tjänster. Nyckeln är så klart att ha kontroll på var användarna har sina data och den inlåsningseffekt och möjlighet till tjänsteutveckling som det medger.

Och så kanske deras nära relation till Apple gör att de vet något om vad som komma skall.

När teknik och mode möts skapas wearables vi faktiskt vill använda

Moto 360. Foto: Google

Det kallas ”wearables” och är en av de tekniktrender som kommer starkt just nu. Trenden kan sägas ha tagit riktig fart med Nike’s Fuelband som släpptes för två år sedan och som sedan följts av ett antal produkter som främst bärs på handleden.

Den ena stora kategorin produkter är en sorts glorifierade stegräknare som kopplas till en app där man kan se information om vad sensorerna i armbandet registrerat. Ofta visas inte så mycket information, de visar bara hur långt man har kvar till sitt mål för dagen.

Den andra stora gruppen produkter är en sorts digitala och uppkopplade armbandsur. De har ofta inte så många inbyggda sensorer utan utgörs av en skärm som fungerar som en slavenhet till mobiltelefonen. När du får ett sms eller ett mejl så visas det på skärmen och du slipper plocka upp telefonen ur fickan, och du kan styra musiken som spelas från handleden. Ett exempel på detta är Pebble, som var en succé på Kickstarter och som nu säljs hos BestBuy och i andra butiker.

Samsung använder i senaste versionen av sitt uppkopplade armbandsur operativsystemet Tizen, vilket sannolikt har lett till att Google känt sig tvungna att snabbt få ut sitt eget Android Wear som släpptes igår.

Dessa produkter är än så länge klumpiga prototyper för vad som kommer att komma framöver (tänk släpbara biltelefoner jämfört med dagens nätta lurar), och sannolikt är det bara om du bryr dig mindre om utseendet än om funktionaliteten som detta är något för dig. Men du är i gott sällskap, så många som hälften av användarna tröttnar på sina wearables kort tid efter att de köpt dem. Vi får hoppas att dessa siffror ser bättre ut allt eftersom bättre produkter kommer ut på marknaden.

Moto 360. Foto: Google

Moto 360. Foto: Google

I samband med Googles släpp kommer det produkter från dem och flera av deras samarbetspartners, och den som utseendemässigt står ut mest är Motorolas Moto360, vilken har en rund skärm. Framöver kommer det att behövas mer fokus på utseende och uttryck i arbetet med teknik vi bär på kroppen, det räcker inte med att en skärm hänger fast runt handleden i ett material som råkar vara enkelt att formspruta. Intel berättade på teknikmässan CES att de jobbar med modedesigner och har utlyst en tävling för att hitta nya sätt att skapa bättre armband.

 

Designbyrån Branch och tidningen Wired tog fram ett visuellt koncept för ett armband, som tydligt visar att med vackrare produkter kommer det att komma en press på de digitala gränssnitten att också anpassa sig.

Som tur är har designer jobbat länge med digital teknik och interaktivitet som material, och jag tror att dessa erfarenheter kommer att leda till intressanta plagg och produkter framöver.