Nu går vi i mål med #blogg100 – det här har vi lärt oss

Idag den 8 juni går vi i mål i Blogg100. Vi på Ziggy har bloggat varje dag i 100 dagar.

Jag tvivlade väl aldrig riktigt på om vi skulle klara av det, däremot har det varit mer jobb att hålla ordning på byråns alla bloggare än jag trodde (publiceringar 23:50 och påminnselse sena lördagkvällar). Samtidigt har nivån på det vi producerat varit otroligt mycket högre än jag hade förväntat mig.

Jag kan sammanfatta mina och Ziggys lärdomar om att delta i blogg100 så här:

  • Det har lyft fram nya röster på byrån. Några av oss har alltid haft lätt för att skriva och synas utåt, nu fick alla som ville chansen att vara med och det har gjort att vi har kunnat visa upp en helt ny bredd på byrån externt.
  • Vi hade som ambition att publicera före lunch, men det blev lite sisådär med det, dels beroende på vem det var som skulle blogga, men också beroende på arbetsbelastningen. I några fall har folk faktiskt varit duktiga nog att förpublicera, men oftast inte.
  • Det stora värdet som jag ser så här efteråt är att vi faktiskt har producerat en mängd intressanta inlägg, ett digitalt fotavtryck av vår kunskap. Ett avtryck som alltid kommer finnas kvar och som i vissa fall varit direkt affärsdrivande, men även i vissa fall spritt sig långt bortom vår egen lilla digitalbyråvärld.
  • Inläggen har både fungerat som extern kunskapspridning och marknadsföring, som intern. Jag har i alla fall lärt mig en massa nya saker från mina kollegor. Det har ökat den interna kunskapsdelningen, och också, tror jag, gjort att vi kunnat se på varandras kompetens på ett lite nya, bredare sätt. Vi är ju konsulter och sitter dagarna i ända i projekt och utför våra sysslor, och det är väldigt lätt att man hamnar i ett fack, för att man är duktig på vissa arbetsuppgifter.
  • Feedbacken från läsarna har också gett mycket, det har kanske inte varit så mycket kommentarer på bloggen, men diskussionen och spridningen i sociala medier har lärt oss mycket. Det är sällan de inläggen man tror är de som skapar störst diskussion därute.
  • Självklart har det också ökat synligheten för Ziggy. Fler har hört talas om oss och det har stärkt vår varumärke, även om det är svårt att värdera det i kronor och ören. För ett litet och relativt nytt företag som vårt har det varit viktigt att kunna få någon sorts kontinuerlig synlighet därute, och där har bloggen bidragit starkt.
  • Bloggande har också gjort att vi börjat jobba mer och mer med köpt annonsering på Facebook och Linkedin. Där har vi lärt oss mycket, i korthet att det är väldigt enkelt att annonsera på Facebook för att nå ut, men att LinkedIn kanske är mer effektiva, framför allt med deras segmenteringsmöjligheter för oss inom business-to-business. Sedan är LinkedIn krångligt, långsamt och dyrt, men det är en annan sak.

För mig rent personligt har jag lärt mig en massa nya smarta saker från mina kollegor. Anders tips på smarta IoT-produkter, Pelles inlägg om journalistik och medier, Darjas om omnikanal och shopping, Boris tänkvärda tankar om design och metodik, Christoffers träffsäkra strategiinlägg, Peter om hur mycket vi kan lära av entreprenörer och Daniels koll på mobilteknik som inte heter Apple.

Och. Från om med nu kommer det bli mycket enklare för oss att blogga på Ziggysays. Klarar vi att skriva ett inlägg om dagen ska väl att producera ett par i veckan inte vara ett större problem. Så räkna med fler post från oss framöver.

Så, till sist. Topplistan. Många har frågat, och här är den. De tjugo mest lästa bloggposterna på Ziggysays under #Blogg100.

Tack för att ni varit med! Vi syns snart igen!

Mest lästa blogginlägg på Ziggysays under #blogg1oo

  1. Hur DN sabbade min läsupplevelse – och några tips på hur de kan rädda den
  2. Varför vi hellre löser problem än kommer med lösningar
  3. Ny kommentarsfunktion ger fler en röst i det digitala samtalet
  4. 14 lärdomar från svenska entreprenörer
  5. Framtidens digitala strategi är mer strategi och mindre digital
  6. Nu lämnar vi klicket som mätare av nätsuccéer
  7. 8 exempel på hur iBeacons används redan i dag
  8. När vi inser hur lätt det är att mäta hur vi mår öppnas nya möjligheter
  9. Tiden rann iväg för Twitter
  10. 5 exempel på hur ny teknik förhöjer butiksupplevelsen
  11. 8 granskare som avslöjar skrönorna på nätet
  12. Omnikanal – eller varför kundupplevelsen måste hänga ihop
  13. Tre fascinerande experiment med digital skönlitteratur
  14. Test: Narrative ger oss nya bilder av våra liv #Blogg100
  15. Så bra är nya Spotify för böcker
  16. När teknik och mode möts skapas wearables vi faktiskt vill använda
  17. Varför många val gör oss olyckliga
  18. Faran med Spotifys utrullningsstrategi
  19. Mediernas brytningstid ställer krav på strategiska val
  20. 6 trender inom webbdesign

Alla inläggen finns under etiketten #blogg100 här på bloggen.

Varför jag kommer att uppgradera till ios 8 så snart jag får chansen

Jag avslöjar skälet direkt; det är detta:

Apple ios8 notification

Tidigare i veckan lanserade Apple sitt iOS 8, och i den nyheten berättade de bland annat att de nu inför en familjefunktion som gör att man kan dela appar, filmer, musik, bilder och annat med upp till sex familjemedlemmar.

Jag, som tidigare undrat hur det kan komma sig att Netflix varit så ensamma om familjeprofiler, blev helt enkelt glad över att mitt liv snart kommer att vara lite bättre. Jag insåg också att det antagligen kommer att påverka hur mycket pengar jag lägger på digitalt innehåll via app-store. Eller låt mig uttrycka det såhär;
Min betalvilja i digitala sammanhang har en rätt enkel koppling till saker som att det ska vara enklare att betala digitalt än att gå till en butik. Mycket enklare. Något som fortfarande inte alltid är självklart (!). Men något som är nästan lika viktigt är att när jag har köpt något, vill jag ha tillgång till det. Överallt, och hela tiden.

Varför? Därför att en av de stora fördelarna med digitalt framför fysiskt i många sammanhang är just tillgängligheten. Detta enkla faktum med värdet av tillgänglighet har fått mig, en bokälskare som älskat min bokhylla mer än all annan inredning tillsammans, att sluta köpa böcker i fysisk form. eBöcker är helt enkelt överlägsna därför att jag har med mig hela biblioteket överallt.

Men om det sedan länge blivit enklare att ha tillgång till både musik och böcker, är just delandet något som fortfarande inte funkar som det borde. Jag kan inte låna ut böcker jag köpt på ett enkelt sätt, åtminstone inte i de tjänster jag spenderar mest pengar.  Fram tills nu har det dessutom varit ett elände att vara förälder, eftersom familjens app-köp tenderar att spridas på minst två olika apple-id’s, och samma ID’s används på ett helt gäng olika tablets och telefoner, vilket i sin tur skapat andra problem. (De av er som använt iMessage inom familjen kanske, i likhet med mig, har upptäckt vad som händer när man skickar meddelanden till sin man, utan att tänka på att det simultant dyker upp på ipads som exempelvis barnens kompisar sitter med i soffan där hemma….0:-)

Ehum.
Nåja. Tänker nu tillbringa resten av kvällen åt att öva trollerikonster med barnen och sedan slappa i soffan. Men är lite nyfiken på hur många av er som liksom jag ser denna enkla vettiga funktion som ett fullgott skäl att uppgradera så snart tillfälle ges.

PS. Utöver det är jag hopplöst nyfiken på vad september kommer att innebära ur ett Apple-perspektiv. Jag kan inte låta bli att ha rätt höga förväntningar på något riktigt intressant kopplat till Healthbook-appen som just presenterats på riktigt…

Canva låter oss alla bli designers

Det är få förunnat att kunna designa på ett professionellt sätt. Samtidigt är vi många fler som har behov av att kommunicera på ett effektivt sätt där formgivning och design ofta har avgörande effekt på slutresultatet. Brist på designförmåga gör oss helt enkelt mindre effektiva i våra jobb.

Därför blev jag oerhört glad när en vän tipsade mig om tjänsten Canva som är ett underbart enkelt verktyg för att låta oss mindre formsäkra förpacka vårt budskap på ett bra sätt.

Med deras eleganta onboarding så har du på tre minuter lärt dig att på egen hand skapa presentationer, infografer, inbjudningar och bilder. Canva är i all sin enkelhet ett väldigt hjälpfullt verktyg därför att det sparar tid åt dig samtidigt som det ger dig möjligheten att göra saker snyggare än när du försöker kludda pixlar i Photoshop.

Ta inte bara mitt ord på det, gå och pröva själv!

 

 

Därför måste vi lita på användaren och göra funktionaliteten osynlig

knapp

Det roligaste och mest spännande med att jobba med webb är den ständiga utvecklingen. Så fort man tycker att man vet hur saker och ting ligger till så kommer något som ändrar eller vänder upp och ner på allt. För några år sen, hundratals år i it-världen, var det helt naturligt att bara surfa hemma eller på jobbet på den stora stationära datorn. Nu gör man det aldrig, eller bara i undantagsfall. En stationär dator är idag nästan lika vanlig som en tjock-TV. Mobilen kom, såg och segrade.

Denna revolution har fått stora konsekvenser för alla branscher och förändrat hur vi konsumerar information. Användarupplevelse och interaktionsdesign har börjat tas på allvar.

I början av it-eran, var tydlighet och konsekvens viktigast. UX skulle vara konservativt för att inte förvirra de ovana användarna. Funktionerna stod i centrum, de klickbara elementen skulle vara stora, synliga och skilja sig från det övriga innehållet. Menyn var alltid till vänster eller högst upp, scrollbarer synliga, länkarna var blå och understrukna, knappar såg ut som fysiska knappar och hette ”klicka här”. Manualer som 24-timmarswebben försökte standardisera vår upplevelse och definiera vad som var vad, hur det funkade och skulle se ut. Tanken var god men manualen hängde inte med utvecklingen och lades snabbt åt sidan.

Med ökad webbvana kunde vi skruva bort stödhjulen, minska ledtrådarna och öka komplexiteten. Mobilen växte från en förenklad och fördummad version av desktopversionen till att bli den plattform som leder utvecklingen. Inte konstigt att det nu finns byråer som bara jobbar med mobilt. Det är där det händer.

Facebooks off-screen meny. Idag är det en självklarhet.

Ta Facebook som exempel. Deras app har alltid levererat en bättre upplevelse än sajten, eftersom den är mer fokuserad och skalar bort allt tjafs. Tycka vad man vill om Facebook som företag, med de är inte rädda att förändra sin produkt. Så när de introducerade hamburgermenyn för något år sedan blev jag riktigt imponerad. Äntligen en vettig lösning på ett svårt problem, att hantera komplexa menyval på en liten skärm. Det blev snabbt en ny standard och spreds sig även till desktop.

När de lanserade Paper, kanske bäst beskriven som alternativ facebookbrowser, blev jag imponerad igen. Dels den snygga och genomtänkta designen men framför allt att den fokuserade på innehåll före funktion. De litar på vi som användare vet hur men svajpar, scrollar, pinchar och tappar. Efter en kort introduktion känns navigeringen som gjuten. I stället för den horisontella modellen med off-screen-navigering som i sin vanliga app bygger Paper helt på lager. Går man ner en nivå läggs det nya fönstret ovanpå det gamla. Som pappersark som läggs på varandra. Ingen tillbaka-knapp, ingen smulstig. Innehållet tar hela ytan. Vill jag gå tillbaka, eller bara tjuvkika vad som finns under, drar jag bara bort arket.

Paper och lager-på-lager metoden.

Det kanske inte verkar som hela världen. Men för mig ändrade det helt och hållet synen på hur man kan navigera i en komplex struktur med många nivåer på en liten yta. Varför ska jag ha en knapp när en gest gör samma sak och snabbare? Varför ska jag ha en meny när jag kan navigera med lager? Funktionerna ska vara som god typografi, de sätter reglerna, bygger strukturen och hierarkin men det är inget jag ska behöva tänka på. De ska i princip vara osynliga och inte störa det som är viktigast. Innehållet.

Hur man använder gester i Clear.

Det finns fler än Paper som experimenterar med osynlig funktionalitet:

  • Jag gillar verkligen hur organisations-appen Clear har löst GTD-strukturen på ett elegant och intuitivt sätt. Man öppnar och stänger nivåer med pinch-gester och skapar och redigerar poster med svepningar.
  • Instapaper var ännu mer futuristiska när de lät användarna att skrolla genom att luta telefonen. En kul idé men lite svårhanterlig.
  • Samsung var ännu galnare när de introducerade möjligheten att skrolla men ögonen. Telefonen analyserade via kameran var nånstans på skärmen dina ögon befann sig. Var det nära nederkante, skrollade innehållet automatiskt uppåt. Jag har inte testat själv men förmodligen var det mest en gimmick. Men intressant för min tes.

Sen finns det de som gör precis tvärt om. DN lanserade nyligen sin nya app. Jag använder den inte själv men av vad jag läst fick den svidande kritik. En av de stora missarna var just att den inte satte innehållet och upplevelsen först. När jag läser en artikel vill jag bara se den och inget annat. Att sätta en fast vänstermeny som både stör och är helt irrelevant är ett föråldrat sätt att tänka. DN är kvar på 24-timmarswebben-nivån och försöker tvinga på stödhjulen på min nya racer.

Jag tror att Paper glimtar in i framtiden. När vi släppt de blå, understrukna länkarna och litar helt på att allt är klickbart och drivs med gester. Det är dags att låta funktionaliteten bli osynlig och släppa fram innehållet.

Läs även:
Mikael Zackrissons första intryck av Paper
Darja Isaksson går loss på DNs nya app 

Missen i Pisa – eller vikten av att fråga varför, inte bara vad

Ur Dagens Nyheter idag, 14 juni.
Ur Dagens Nyheter idag, 14 juni.

Ur Dagens Nyheter idag, 14 juni.

Ni har säkert precis som vi läst spaltmeter om pisa-undersökningen och hur de dåliga svenska resultaten i studien är ett bevis på krisen i den svenska skolan.

Idag publicerar DN något som kastar ett helt nytt ljus över Pisa-undersökningen. Det visar sig att svenska elever kanske inte ansträngde sig särskilt mycket när de gjorde testet som utgjorde underlaget till studien.

”Ingen tog det seriöst. Det betydde ju inget för mina betyg. Jag skulle inte våga dra några slutsatser av provresultatet”, säger bland annat Gustav, niondeklassare i östra Sverige.

DN har nämligen inte nöjt sig enbart med att titta på statistik och siffror. DN:s reportrar har ringt och upp och intervjuat över hundra elever om Pisa-provet och frågar om VARFÖR de tror resultatet blev som det blev. Elever som annars fått högsta betyg, MVG, i matematik, men som i flera fall presterat mycket sämre på Pisa-provet.

Och då visar det sig att eleverna inte verkar har brytt särskilt mycket om Pisa, primärt för att det inte varit betygsgrundande, och för att de hade så många andra prov att plugga inför under tiden då Pisa-provet gjordes.

Vi här på Ziggy brukar säga att vi alltid vill ta reda på inte bara VAD våra uppdragsgivares kunder/målgrupper tycker och tänker, utan också VARFÖR de gör det. Det är därför vi alltid gör kvalitativa studier, djupintervjuer med målgrupperna. Det är först när man pratar med människor som man kan förstå deras egentliga drivkrafter och underliggande behov och attityder.

I Pisa-fallet är det minst sagt häpnadsväckande att ingen har ställt frågan VARFÖR hittills. Ingen verkar, fram till DN:s reportrar gjorde det, ha frågat eleverna. Tänk så mycket tid och onödigt tjafs vi hade sluppit om man hade gjort det från början, innan experter och politiker drog sina slutsatser  och bestämde sig hur saker och ting borde vara.

Tänk så mycket tid och energi Skolverket hade kunnat spara på att ställa en enda liten fråga: Varför?

Vill du ha reda på inte enbart vad din målgrupper tycker och tänker, utan också varför är du välkommen att kontakta mig eller någon annan på Ziggy. Vi har gjort tusentals kvalitativa målgruppsstudier och vet hur värdefulla de är. Nu vet ni och DN:s läsare det också.

Tecknad Ziggy och två andra sätt att skapa värde med animeringar

Det kanske inte är en överraskning att vi inspirerades av Ziggy Stardust när vi döpte bolaget till Ziggy Creative Colony. Amerikanska public service-bolaget PBS har tagit en intervju med David Bowie från 1988 och animerat den. Ett intressant sätt för ett medieföretag att öka värdet i redan existerande material.

Intervjun ingår i PBS serie Blank on Blank där de sedan förra året lyfter fram bortglömda intervjuer med människor som Janis Joplin, Maurice Sendak och Tupac Shakur.

Formatet känns inspirerat av RSA Animate som för några år sedan spreds som en löpeld. Här ett exempel med en presentation om arbetslivet.

I Sverige har bland andra Almega använt ett liknande format.

Jag gillar personligen formatet eftersom det är intressantare att titta på än bara att se en person stå på scen och prata. Sedan kräver formatet nästan att man håller sig kort. Det skulle kräva för mycket att göra en 40 minuter lång animerad video.