Så bygger vi ett kommentarsfält för alla

Hur gör vi så att alla kan delta i samtalet i samhället när det flyttar ut i den digitala arenan?

Det var utgångspunkten när Centrum för lättläst kom till oss för ett år sedan och ville ha hjälp med att utveckla ett kommentarsfält för alla, även personer med kognitiva och andra  funktionsnedsättningar. Tillsammans skrev vi en ansökan till Post- och telestyrelsen och fick pengar för att skapa ett sådant kommentarsfält för alla.

I julas fick vi besked att vi fick pengarna, och under våren har vi arbetat med projektet tillsammans. Vi har gjort en förstudie, djupintervjuat målgrupperna, sammanställt befintlig kunskap inom området, och även tagit fram ett koncept på hur det tänkta kommentarsfältet kan se ut.

En viktig del av projektet har hela tiden varit att det kommentarfält vi skapar ska släppas som open source, så att alla som vill kan använda den. Syftet är att ju fler som använder vårt kommentarsfält, eller låter sig inspireras av det, desto bättre. Allt som gör att fler människor kan få hjälp att uttrycka sig och kommunicera med andra är bra.

Nu ska vi testa det här konceptet, och därför efterlyser vi synpunkter från andra. Vi kommer användartesta konceptet på några personer ur målgruppen, men vi vill också höra hur andra som jobbat med kommentarer och läsarinteraktion på webben resonerar.

Förstudie

I förstudien identifierade vi fyra målgrupper utifrån deras behov och beteenden online:

  1. ”Enkelhet främst”. Kan till exempel gälla personer med dyslexi eller olika former av uppmärksamhetsstörningar som ADHD, där personen lättare kan bli distraherad. Även stress eller hjärnskador kan leda till att det är svårt att fokusera.
  2. ”Hjälp mig att förstå”. Kan gälla olika grader av intellektuella och kognitiva funktionsnedsättningar där individer har svårt att till exempel dra slutsatser eller förstå sammanhanget i vilken texten är skriven, eller andras avsikt med orden.
  3. ”Med teknikens hjälp klarar jag allt”. Kan vara personer som har en så grav synnedsättning att de behöver använda olika former av tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av innehåll på webben.
  4. ”Gör det lätt att klicka rätt”. Exempelvis personer som har en medfödd eller tillfällig nedsatt förmåga till finmotorik vilket gör det svårt att navigera på webben.

Centrum för lättläst gick också igenom de lärdomar som finns från tidigare projekt och studier. Redan 2003 hade en forskare tagit fram en prototyp på ett forum liknande Lunarstorm för unga med lindrig utvecklingsstörning. En lärdom där var att målgruppen hellre ville vara på samma ställen som andra, inte på egna forum för enbart personer med funktionsnedsättningar.

Konceptarbetet

Utifrån detta insåg vi tidigt att en bärande tanke i konceptarbetet måste vara att lösningen verkligen ska fungera för alla. Lösningen måste vara tillräckligt attraktiv för att locka breda grupper.

En stor drivkraft hos användarna är att kunna kommunicera med andra. Inte bara andra med liknande funktionsnedsättningar. Inkluderandet är viktigt. Det ska helst inte märkas om en kommentar kommer från en person som har svårt att uttrycka sig eller inte. Det måste vi ta in i designprocessen.

En viktig övergripande princip var också att syftet med hela projektet var att hjälpa målgrupperna att ”göra en kommentar”. Vi använde medvetet begreppet ”göra” för att det inte enbart ska handla om att skriva något. Hela göra-tanken var bärande i hela konceptarbetet.

När det gäller målgrupperna valde vi att fokusera på gruppen ”Hjälp mig förstå”. Dels för att vi tror att om vi gör kommentarsfältet bra för dem, då kommer även andra att kunna använda det. Sedan handlar de två sista målgrupperna, ”Med teknikens hjälp klarar jag allt” och ”Gör det lätt att klicka rätt”, mer om teknik än design. Dessa grupper har ofta tekniska hjälpmedel för att använda internet, så kodar vi bara kommentarsfältet korrekt för sådana verktyg, så klarar de det utmärkt.

En annan insikt var att önskemålet att kunna vara anonym är lika stort hos den primära målgruppen som hos andra användare. Samtidigt insåg vi att om kommentarsfältet ska kunna användas i alla sammanhang, kan någon form av inloggning och verifiering av kommentatorernas identitet vara nödvändig för sajtägare.

Trots att det enklaste sättet att säkerställa någon form av identitet hade varit att använda facebookinloggning, valde vi bort det. Skälen är flera:

  • Alla i de prioriterade målgrupperna har inte Facebook, och då faller ju hela för alla-tanken.
  • Även om kopplingen av identitet till Facebook är väldigt enkelt att förstå första gången man gör den, så är det svårare att förklara som händer sedan. Vad publiceras på Facebook och inte? Vem ser vad? Sådana saker är svåra att förklara för målgruppen.
  • Och om man ska vara anonym så faller lite poängen med facebookkopplingen, som ju ändå bygger på att man använder sitt riktiga namn.

Inloggningen ska vara valbar av sajtägaren.

Prioriteringar

När vi kom in på att designa själva kommentarsfältet kom vi fram till fyra huvudsakliga principer

1. Enkelt – att göra det enkelt att göra en kommentar, t ex:

  • Det ska gå att vara anonym, ingen inloggning ska behövas, om sajtägaren in kräver det.
  • Man ska kunna kommentera med ikoner/emoijis, vilket kan passa dem som har svårt att formulera en kommentar i text.
  • Det ska gå att gilla och ogilla en artikel, och även en annan kommentar. Klarar man inte av att bidra med en egen kommentar kan man åtminstone reagera på någon annans.

2. Hjälp – vi ska hjälpa målgruppen att skapa sin kommentar genom:

  • Tydliga instruktioner om hur man gör.
  • Tydliga regler om vad man får och inte får göra.
  • Denna info ska finnas på flera olika sätt: i text, som en video, i bilder, och även som uppläst text.

3. Kontroll – över att den kommentar man gör blir som man vill att den ska bli, såsom:

  • Rättstavning, en viktig funktion för personer som har språksvårigheter.
  • Man ska kunna få sin kommentar uppläst för sig innan man postar den.
  • Det pågår nu ett annat PTS-finansierat projekt som kommer göra det möjligt att få orden visade på teckenspråk i en video.

4. Tydlighet – gör det så lätt som möjligt att förstå vad som händer på sidan:

  • Vi ska använda avatarer för att symbolisera att det är olika individer som kommenterar.
  • Det ska tydligt gå att se vilken kommentar som är ens egen.
  • På samma sätt ska eventuella kommentarer från sajtägaren också tydligt skiljas ut.

Fler principer

  • Direkt feedback är viktig för målgruppen. Därför är efterhandsmoderering helt klart att föredra om man vill skapa ett begripligt kommentarsfält för alla. Det kommer vara vårt förstahandsval.
  • Vi visar gjorda kommentarer i kronologisk ordning. Därmed hamnar inmatningsfältet för att göra en kommentar längst ned på sidan, det kan bli en väldigt lång sida, men vi gömmer tidigare kommentarer om det är många kommentarer, som Facebook gör. Men kronologin är viktig, för personer med kognitiva svårigheter är det väldigt svårt att läsa något i bakvänd ordning. Studierna visar också att många kan lära sig att göra en kommentar genom att läsa andras kommentar.

Designprinciper

  • Less is more. Det ska vara få val att ta ställning till, och få uppgifter man behöver ange. Har vi inloggning kan vi till exempel skapa lösenordet åt användaren, så att hen inte behöver komma på ett eget.
  • Enkelt.
    • Stanna kvar på sidan. Allt ska ske på samma sida, skickas man mellan olika sidor i olika steg, så skapar det lätt förvirring.
    • Element ska fällas ut, inte visas som popuper.
    • Inte drag and drop.
    • Saker får inte försvinna. Det som visas på sidan för för en person är även det som andra ser.
    • Hjälp och felmeddelanden ska visas bredvid ett inmatningsfält när man är där.
    • Feedback måste vara extremt tydlig.
  • Flexibelt. Det ska finnas flera sätt att till sig information, och fler sätt att själv bidra.

Resultatet

Avatarer

Vår AD Matylda McIlvenny tog fram de här avatarerna, som ska användas för att identifiera de olika personerna som kommenterar en artikel. Avatarerna ska kännas personliga och attraktiva, utan att riskera att skapa negativa känslor, vilket gjorde att vi valde bort att använda exempelvis människoliknande figurer och bilder på djur. Figurer i olika former kan tolkas väldigt olika av olika individer. Man ska vilja ha en sådan här avatar som en bild för sig själv.

Färgerna är såklart säkrade för färgblinda. De grafiska formerna ska fungera både för personer som ser helheter och de som fokuserar på detaljer.

Ikoner

Med ikonerna kan man uttrycka en känsla utan att behöva skriva text.

Som ikoner för hjälp och instruktioner har vi tagit de som redan är vedertagna och används frekvent.

Kommentarsfältet

Hela kommentarsmodulen består av fyra delar:

  • Artikeln – som egentligen är en del av sajtens befintliga CMS, men som man ska kunna gilla eller ogilla.
  • Listning av tidigare kommentarer
  • Inmatningsfältet för ny kommentar
  • En signeringsdel

Signera anonymt eller inloggad

Signera anonymt eller inloggad

 

Inloggad så ser det ut så här

Inloggad så ser det ut så här

Konceptet kommer presenteras närmare på en workshop den 30 augusti. Är du intresserad av att medverka på denna eller har andra förslag eller synpunkter får du gärna höra av dig. Eller kommentera direkt här på blogginlägget.

Nästa steg i projektet nu är att testa designen på användare.

Arbetsgrupp:
Centrum för lättläst/8Sidor: Malin Crona, chefredaktör, Maud Husberg, ansvarig för användarkontakter, Annmarie Lindman, insamling & förstudie, Karolina Nenzén, förlagsredaktör, Malin Elgborn, förstudie.

Ziggy: Josefine Granding Larsson, projektledare, Mikael Zackrisson, strateg och kundansvarig, Linn Morén, interaktionsdesign, Matylda McIlvenny, art director. Under förstudien har även Rickard Andersson och Elisabeth Frändestam deltagit. 

Uppdaterat: Här finns nedladdningsbara skisser av kommentarsfältet.

(Klicka på bilderna nedan.) 

Hela kommentarsmodulen

Hela kommentarsmodulen

 

Inloggat läge

Inloggat läge

 

Anonymt läge

Anonymt läge

Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning

Veckans snackis är bråket mellan TU och ett antal stora dagstidningar å ena sidan, och Sveriges Radio med en ny, mer nyhetsorienterad webb å andra sidan. Ett bråk som mycket snabbt nådde ett uppretat tonläge.

Jag ska inte gå in på turerna kring vem som sagt vad och så, men bråket i sig är intressant av flera skäl.

Det första är att man kan se attacken från TU som ett uttryck för tidningarnas ekonomiska kris. Genom att rikta blicken utåt och fokusera på en annan fiende kan man sluta leden. Och utifrån ett branschperspektiv är det så klart rätt agerat. Det är TU:s jobb att slåss för tidningar, på alla sätt de kan. Samtidigt är det svårt att inte se desperationen i utspelet.

Det stora problemet är dock inte utspelet i sig – det lär klinga ut i medierna inom några dagar – utan vad det gör för förändringsarbetet, som pågår på tidningsförlagen.

Det tidningarna gör är ju att förvränga verkligheten. Genom att beskriva tidningarnas problem på ett ganska oärligt sett ger man en bild som jag inte tror gynnar tidningsföretagens arbete mot bättre lönsamhet online. Det är ingen ny fråga – jag har tjatat om det förut – och jag trodde verkligen vi hade kommit längre.

Rent konkret är det mest uppseendeväckande uttalandet att att public service skulle vara ett hot mot tidningarna, eller kanske till och med det största hotet. Det är ju faktiskt bara trams.Det är bara att titta på trafiksiffrorna.  Tar man bort SR från listan, hur stor del av konkurrensen skulle försvinna? Vi talar om några procent. Räknar man sedan i sidvisningar som mer speglar faktiskt mediekonsumention, eller i tillbringad tid, och det blir uppenbart att tidningarna borde rikta fokus mot Facebook, Google, Instagram, och andra sociala medier i stället. DET är det den unga publiken gör i stället för att läsa deras nyheter. Bengt Ottosson är förvisso inne på detta i den här intervjun, men det är inte riktigt så man presenterat det utåt.

Diskussionen om konkurrens är också märklig. Kanske är den viktig för högsta cheferna att ha, av principella skäl. Men alla som suttit på de här redaktionerna vet hur snacket går, det klart att SR konkurrerar med Aftonbladet, att DN konkurrera med AB, Svd, osv. Alla jämför sig med varandra hela tiden. ”Vad gjorde de som var bra, vad gjorde vi bättre?” och, tyvärr lite för ofta ”ha, nu var vi x minuter snabbare”.

Men i grund och botten är ju den konkurrensen bra. Allt blir bättre av konkurrens. Lyckligtvis har vi nått så långt att de flesta nyhetssajter idag vet värdet av att profilera sig med unikt material, egna anslag, egna röster, i stället för att konkurrera i den breda fåran.

Intressant angående det är att föremålet för konkurrensen, Aftonbladet.se (som nämns i originalartikeln i Radiotidningen), har av någon anledning inte gett sig in i debatten. Kan det månne vara så att Jan Helin faktiskt inte känner sig speciellt hotad? SR är trots allt en trög supertanker i jämförelse med Helins snabbfotade armada av små, snabba attackfartyg.

Uppdaterat: Jan Helin har kommenterat bråket nu:

”Här är det meningen att Aftonbladet ska rasa mot Sveriges Radios nya sajt eftersom en artikel i SR:s personaltidning säger att de nu vill bli ”den självklara nyhetsförmedlaren på webben” och ett alternativ till Aftonbladet, som i dag är den överlägset största digitala nyhetsförmedlaren.

Jag försökte bli arg en stund i onsdags. Det gick inte så bra. Jag blev mest förundrad och försjönk i grubblerier.”

Den stora faran är ändå vad den här typen av utspel ger för effekt internt, gentemot kollegor och alla i tidningsbranschen som jobbar på att hitta de nya affärerna online.

Vad sänder man för signaler när man menar att SR är det stora hotet? Om detta skulle stämma så borde väl tidningarna redan ha tjänat miljoner på sina webbar, om SR nu haft en icke-nyhetsinriktad webb sedan 1995?

Genom att rikta fokus på andra aktörer riskerar det egna arbetet bli lidande. Journalisterna som jobbar på tidningarna, ska de tror på detta?
Affärsutvecklarna som letar nya intäkter, ska de tro på detta? I så fall spelar det ju inte så stor roll vad de gör så länge public service får härja fritt på nätet. Eller?

Nej. Såklart. Den tolkningen är ju helt galen.

Jag är rätt övertygad om – och jag tror de flesta tidningschefer innerst inne håller med om det – att vägen framåt för tidningarna är att hitta nya sätt att tjäna pengar – må det vara betaltjänster eller smartare, modernare, mer effektiva annonslösningar. Men det kräver ju att man förändrar sitt interna sätt att jobba, att journalisterna slutar se annonser som något ont, och att säljarna får en större förståelse för läsarna/besökarnas behov.

Gamla sanningar måste revideras. Inte för att vi vet vad de nya är eller kommer att bli, men för att vi vet att vi måste hitta nya.

Behovet av innovation och nya satsningar är större än någonsin. Att då ägna sig åt låtsas som att problemet är något annat blir bara kontraproduktivt. 

I ett större sammanhang kan vi så klart diskutera vad vi ska ha public service till. Jag arbetade ett år i Radiohuset och har den största respekt för den journalistik som görs där.

Utmaningen, som jag ser den och som jag tror jag delar den synen med många andra som jobbar med digitala medier, är att SR har så förbaskat svårt att nå ut med allt bra som görs.

Mycket av det stammar ur en gammal tradition där marknadsföring och sälj ses som något fult. ”Journalister ska göra radioprogram, inte marknadsföra dem.” En syn som naturligtvis inte håller i dagens värld av informationsöverflöd där vi alla är våra egna personliga varumärken.

Men jag upplevde också en mer eller mindre uttalad oro från ledningshåll kring hur hårt man vågar marknadsföra sina program. SR har förvisso ett uppdrag att t ex nå unga (ur sändningstillståndet), men samtidigt finns den här regeln om förhandsprövning, som är minst sagt svårtolkad.

Effekten blir att det blir ett politiskt spel om hur aggressivt SR vågar kliva fram på den digitala arenan, vilket, enligt min uppfattning, enbart leder till färre lyssnare, minskad relevans för svenska folket och i längden sämre utnyttjande av public service-medlen.

Utifrån ett licensbetalarperspektiv vill vi så klart få så mycket journalistik och program ut av pengarna, och så stor effekt som möjligt på de saker som vi tror det kan ge, som demokrati, kunskapsöverföring, folkbildning, och granskande av makten. Den stora kostnaden för att göra programmen och gräva fram nyheterna är ju redan tagen – ska vi gömma undan resultatet då?

Problemet är alltså inte att SR nu ska bli ”för bra” på att nå ut med sina nyheter (och sitt enorma programutbud), utan att de varit historiskt sett alldeles för dåliga på det. 

Sedan att det finns personer inom stora mediekoncerner som vill minska public service uppdrag är en annan sak. Men det är faktiskt ingen som säger just nu.

En till liten detalj är att SR sedan 2011 erbjuder alla sina program och ljud (det finns över 700 000 ljud på SR.se öppet tillgängliga idag) för inbäddning av såväl privatpersoner som kommersiella företag. Det tidningsföretag som känner sig hotat av SR kan alltså enkelt bädda in valda delar av SR:s sändningar, nyhetsklipp och program, komplettera med egna fördjupningar, egna analyser, och dessutom tjäna pengar på det genom att lägga in annonser  på sidorna. Expressen och DN är några av de som till exempel använt Radiosportens direktsändningar under stora fotbollsmatcher på det sättet. Utnyttja detta, i stället för att försöka begränsa radions onlinenärvaro.